Fin debut i elitpatrullen!

Hade inte tänkt tävla något förutom DM i vår, eftersom vi inte hunnit träna nånting alls och jag är inte den som förespråkar att utsätta hunden för svårigheter som den inte är tillräckligt förberedd för – det känns helt enkelt inte schysst! Men, på grund av omständigheterna runtomkring så slängde jag iväg en förfrågan till Ljusdal om de kunde tänka sig att ta emot en efteranmälan – och japps, det gjorde de!! Det var skönt att komma bort lite, att släppa allt runtomkring. Tack Jenny för sällskapet!

Jag är ju ingen stortävlare men Ljusdal är den absolut trevligaste klubben jag tävlat på hittills. Glad stämning, välarrangerat och tidseffektivt, fina marker och inte en massa lång väntan. Jag kommer åka hit fler gånger, och förhoppningsvis även på en elitspårtävling – bara vi fått lite stadga i våra spårupptag 😉

Vi dundrade söderut på fredageftermiddagen. Landade in på ett vandrarhem i Gnarp sent på fredag kväll. Tidig morgon körde vi sedan de sista 10 milen till Ljusdal och allt gick bara fint. Sommarvärmen slog till den här helgen, precis som förra året. Då var Skandal väldigt tagen av värmen och jag kände mig smått oroad. Har försökt ladda inför tidigare tävlingar men inte riktigt känt att det lyckats, den här gången började jag ladda morgonen innan och med ett annat system. På lördagmorgon var småögonen som pingpongbollar i huvudet på honom. Fick en bra känsla redan från att vi klev upp 🙂 Värmen steg under morgontimmarna och vi hade omkring 20 grader, men ändock var han jättepigg! Inte normalt för den här grabben!!

Lottades till startnr 3 – toppen! Tävlingen inleddes med platsliggning, inte ofta man får äran att se fyra bruna kelpisar ligga plats bredvid varandra. Tvingades räkna hundarna när vi skulle hämta dem – så jag inte skulle gå fram till fel hund…… Lugn trygg och fin plats.

Därefter lydnaden. Hann med att se första startande innan jag hämtade Skandal och ställde mig i skuggan och väntade på vår tur. Fira följet var ofokuserat och han släppte lite väl mycket emellanåt, bland annat i en helt om marsch som han själv räddade upp på ett snyggt sätt. Inte alls riktigt med, men kändes fin i vändningarna och stegförflyttningarna.

Inkallningen har vi haft stora bekymmer med, men sista veckorna har han gjort ett par riktigt superfina inkallningar med bra tempo och både stannat och lagt sig utan att börja eyea. Hade därför en bra känsla när jag lämnade honom för inkallningen. Precis när jag kallade in honom kommer det dock tyvärr ett par tre bilar och kör på (70?)-vägen alldeles bakom mig – planerna ligger väldigt nära en större väg. Jag hörde knappt när TL kommenderade mig och Skandal är inte alls så störningstränad i detta momentet att han klarar av att reda ut det. Absolut inte hans fel, bara lite otur att bilarna kom på rad just då… Det bästa med allt är dock att han la sig fint och att han sedan hade fin galopp in från liggandet till fotpositionen – det är just här vårt absolut största problem har legat! Det finns hopp för framtiden men jag ska försöka att skynda långsamt!

Framåtsändandet: nöjd med tanke på var vi ligger, kan inte begära mer av honom. Bröt av fint men går kanske i en aningens för högt tempo – blir på gränsen till för lång. Tyvärr är det inkallningarna som är det som drar ned betyget – för dåligt tempo in, sedan är transporterna inte så bra heller. Här måste vi lägga ned lite krut!

Målet med denna tävling var att få till krypet och skallet som vi misslyckades med på elitspåret i höstas. Svårigheten är att gå från tempo (framåtsändande) – koncentration (kryp) och sedan tagga upp igen till skallet. Jag vet ju att han känns stabil och säker i momenten, men det är framförallt att få flytet igenom dem som är svårigheten. Den här gången gick det dock superbra och han kändes helt trygg, stabil och dundersäker på sin uppgift! Han taggar upp fint på skallet och det blir en bra övergång till apporteringen sedan. Så pass bra att han gick iväg på TL kommandot på metallapporten. Lite tveksamt gipande när apporten hamnade stående på höjden (det förlåter jag) men fint tempo även in. Missen accepterar jag när jag ändå har fint tempo både ut och in – för det är tempot in som varit vårt största problem. Antagligen kom tjuvandet pga att jag aldrig kommenderade stanna före jag kastade apporten – fick sådan total blackout och var osäker på om det var tillåtet eller ej… Den enda nollan vi fick med oss den här dagen, men det gäller att glädjas åt det positiva delarna…

Har alltid tyckt att det varit lite jobbigt med två apporteringar efter varann, men bevisligen tycker inte Skandal det, i varje fall inte på tävling. Jobbar på med fint tempo ut, griper och kommer i trav in. Utan en P4 i överkäken så är det ju lite vanskligt det här med att gripa tunga saker men han kämpar på bra min lille prins. Kanske kan tycka att det var lite väl överbetalt med en 10 på tungen, för så bra var det inte 😉 men – bara tacka o ta emot! I apporteringen måste vi dock jobba med avsluten, i samband med avlämnandet vill han gärna hoppa ur position och detta måste vi ta tag i! Dock – utan att skapa konflikt…

Hopp och stege är inte så mycket att orda om. Han är trygg och säker och känns väldigt stabil. Något att jobba vidare på är transporten före och efter stegen.

Direkt efter lydnaden var avklarad begav vi oss mot skogen. Det var samma skogsmark som tidigare, men en ny patrullstig. Den gick utefter en brant slänt och det blev väldigt kraftiga vinddrag. Tekniskt en något lurig slinga, och när skottet kom hade vi en vindtunnel bakifrån så jäklar i det vad det small – jag som aldrig brukar reagera hoppade till ordentligt 🙂

Ca 200m in på stigen hade jag en vindmarkering från vänster. Gick ut fint och höll markeringen, men gjorde inga startförsök och släppte före jag kallade in honom. Detta oroar mig lite – inte alls lika fin markering som jag är van med, å andra sidan virvlade det och blåste det rejält. Vi patrullerade vidare och jag fick ett förhöjt intresse från höger sidan men han kunde aldrig låsa på vad som nu fanns där och när han jobbade bakåt utåt utan att hitta något stördes han ut av följet på stigen. Likaså i slutet hade jag ett intresse till höger, men det låste inte alls. Det fläktade väldigt mycket nedifrån slänten och virvlade upp mot oss, svårt att veta om det var vindsnurret och störningen från detta som gjorde att han inte kunde plocka ljudet. Lite tråkigt var det allt, men ingen av de sex hundarna som startade på stigen tog ljudet – så man kan inte säga annat än att det faktiskt var väldigt svårt!

En kort paus efter patrulleringen och sedan begav vi oss ut till spårskogen. Fick faktiskt samma spår som förra året. Förstod därför åt vilket håll det gick. Fin patrullstart med intresse åt höger och när vi närmar oss så ökar intensiteten. Ser hur han kommer fram till övergången, kollar av åt höger en meter och vänder sedan åt vänster…… Jag ser fotspåren tydligt i mossan och ser att det är bakspår men vad kan man göra??? Hinner tänka ”Jaha, där rök certet…..” innan jag blir beordrad att vända. Det positiva i kråksången är att Skandal inte gick ned sig utan att nu kunde jag vända honom och han jobbar på i rätt riktning – tidigare när jag vänt honom har han alltid blivit så störd och inte velat spåra vidare. Halten var lugn och fin och sen var det bara att sela på o iväg. Första pinnen kom snabbt, andra föremålet en bit trädgårdsslang. Sen dröjde det, fotspåren syntes hela tiden och han hade inte ett enda tapp, därför känns det lite trist att vi hade metallen borta. Kan inte förstå hur vi missade den men det gjorde vi 😦 Han levererade fram en tygbit och sedan slutet. Det var dock tungt för honom, varmt och lite vittring i spåret på kruttorr mossbeklädd sandhed. Jag tror vi hunnit med två spår före tävlingen, aldrig mer än max 500m så jag är jättenöjd att han orkade kriga runt hela tävlingen…

Så nära så nära, men ändå så långt borta. Jag kan dock inte annat än vara toppennöjd med min lilla stjärna!

 

Elitklass Patrullhund Ljusdals BK – 2014-05-17

LYDNADSMOMENT
Fritt följ: 8 – 8 släpper vä & hö sväng, hoppar, nosar, sent sätt
Ink m ställ o lägg: 6 – 5,5  stannar ej, dk
Framåtsändande: 6,5 – 7,5 transport, dk, avstånd, inkallning
Kryp: 9 – 10 hög bak
Skall: 10 – 10
Metallapp: 0 -0 tjyvstart
Tungapport: 10 – 8,5 tempo in
Hopp: 10 – 10
Stege: 10 – 10
Plats m skott: 10 – 10

Summa lydnadsmoment: 238,75p

SPECIALMOMENT

Patrullering m spårupptag: 8 – 8 bakspår
Spår: 9 – 9 (3 + slut) 14 minuter
Patrullering: 6 – 6 Fin vind, ej ljud. 21min 11 sek

Summa specialmoment: 322p

TOTALT: 560,75p, godkänd, placering 2/4

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Årets utställningshund och årets Tjänstehund 2013!

I helgen var det årsmöte. Jag jobbade men hade det lugnt på söndagseftermiddagen så jag begav mig mot klubbstugan för att emotta ett pris, som visade sig bli två!

huset_feb13 017man blir verkligen glad för all uppskattning

huset_feb13 020fina priser och uppskattning – bara för att man pysslar med det som är roligt!

Den finfina råttan blev både årets utställningshund och årets tjänstehund för 2013! Dessutom blev vi uppmärksammade för vår SM-start på tjänstehundsmästerskapen i somras, vilket belönades med sedvanlig ära, fina rosor och dessutom ett presentkort på Loboo! Inte ens en vecka har gått och jag har redan förbrukat presentkortet – Skandal har inte haft ett eget tjänstetecken på de 5 år han har levt i mitt hus (kanske är det därför uppletandet går så dåligt för oss 😉 ) Men nu har jag gjort slag i saken och det ligger en specialbeställning! Idag tog vi måtten och jag ska klura över en textstil. Det blir nog tjusigt när det blir klart 🙂

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Finlandsweekend och utställning i Dagarna Tre!

Vi har verkligen flängt runt i utställningsringarna i december månad. När Camilla frågade om jag inte skulle haka på till Helsingfors den 13-15 december tvekade jag länge, men till slut gav jag med mig – det var ju ändå tre chanser på en och samma resa. Jag ska dock erkänna att jag inte tänkte till riktigt ordentligt – utställningen var ju helt galet stor, över 30 000 deltagande hundar på tre dagar vilket var rekord!

Vi bokade färja mellan Umeå – Wasa och bilade därifrån vidare till Helsingfors, en nätt tripp på ca 50 mil (och vägen mellan Wasa-Helsingfors är ingen höjdarväg direkt). Som tur var hade vi Johan som privatchaufför och det är jag otroligt tacksam över. Vi tog oss raka vägen till hotellet utan att köra fel och kunde krypa i säng strax efter 3-tiden på torsdagsnatten. Bara några timmar senare var det dags att upp o hoppa. Både Australian Kelpie & Terrier Brasiliero gick tidigt på fredagen (och naturligtvis sent på söndagen när vi hade bråttom tillbaka till Wasa och vår färja!).

På fredagen var det Helsingfors-vinnarutställning med en finsk domare, Maija Sylgrén. På lördagen var det Nordisk Vinnarutställning med en australiensisk domare, Harris Noreen. Helgen avslutades sedan på söndagen med Finsk Vinnarutställning med en dansk domare, Matthes Morten. 30000 hundar på en och samma plats under tre dagar. Och än en gång får man skämmas, det var fullt med hundskit i trapphusen i P-huset, det stank nåt så fruktansvärt! Jag kan inte för mitt liv förstå hur lokaler/hallarna kan hyras ut för detta ändamål…

Vi kom i varje fall hem från FInland med ett finskt cert och en Finsk Utställningschampion vilket är jätteroligt. Vi får se om vi gör något till försök vad tiden lider på nån mindre tillställning för att försöka fånga in ett finskt CACIB.

FKK Int – Helsinki Winner, Helsingfors 2013-12-13

”Nästan 5 år gammal hane, kraftig bröstkorg, bra huvud och vackra ögon,
bra bett, bra hals, nästan rund bröstkorg, lite bred i korset, tillräckliga vinklar.
Svansen är något högt ansatt. I rörelse från sidan blir bakdelen under kroppen,
hunden har tendens att biljardera fram.
Vacker färg, bra pälskvalitet, beter sig mycket bra!”

Championklass: Excellent, Ck, 3 bhkl, Cert
Finsk Utställningschampion

Domare: Maija Sylgrén, Finland

——————————

FKK Int – Nordic Winner, Helsingfors 2013-12-14

”Good outline, coming too much weight, masculine head,
very good expression, well angulated front and rear, correct bone and feet,
topline and tailcarriage could be better, weak in hooks, energetic movements”

Championklass: Very Good, 4 bhkl
Domare: Harris Noreen, Australia

——————————

FKK Int – Finnish Winner, Helsingfors 2013-12-15

”Masculine male with well shaped head, little round eyes. Well set and
carried ears. Medium lenght of neck, acceptable topline well developed
cheast. Have had little too much food but this not effecting
his movements. Good angulations, medium bone, correct coat.
Good movement with nice reach and drive”

Championklass: Excellent, 2 chkk, Ck
Domare: Matthes Morten, Danmark

Det är bra att domarna faktiskt börjar insistera på vikten på hundarna istället för att premiera övervikt! All heder åt dem men en liten dyr lärdom för mig 😉 Synd för mig som blir en aning hemmablind, städade ur foderbutiken på jobbet för nån månad sedan och fick med mig ett par utgångna fodersäckar hem. Jag trodde nog det skulle räcka att blanda upp en valpfodersäck med en säck bantningsfoder men med facit i hand blev det lite för mycket energi till liten brun ändå 😉 Nu har vi minskat på maten och jag tror banne mig att det redan har börjat märkas på bukomfånget 🙂

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

2013-12-07 SKK Int Stora Stockholm

Första gången för mig att ställa på Stora Stockholm. Tyvärr domarändringar i två omgångar, lite trist kanske men med tanke på vädrets makter så var det otroligt att vi kom både ner och hem helskinnade och utan missöden. Snöstormen som mötte mig söder om Sundsvall på torsdagseftermiddagen var inte att leka med, och söder om Söderhamn övergick det hela till underkylt regn… Två och en halv dag med finaste Nettan hann vi med, vilket är på tok för lite tid tillsammans med finaste vännen som bor alldeles för långt bort 😦 Men jag tror vi kom överrens om att Nettan med fyrbeningar minsann ska styra kosan norröver mot påskatider – det ser vi framemot 🙂

Liten brun skötte sig otroligt bra inne på mässan, snäll mot allt och alla, inga bekymmer att slappna av under all väntan och brydde sig inte det minsta om varken folk eller hundar. Jätteskönt! Alltid svårt att veta hur hundarna tar en sådan miljö innan de har upplevt den för första gången. Eftersom den ordinarie domaren snöade inne (flertalet flyg inställda) fick vi ställa för Ann Ingram från England.

Totalt var det 20-talet kelpies anmälda, Skandal var ensam bland Championhanarna, fick Excellent och placerade sig som 3:e bästa hane. Antar att jag bör vara nöjd med det 🙂 Extra roligt var faktiskt att det var hundar med bruksmeriter som placerades i toppen – så roligt när exteriör och funktion kan samsas i en och samma kropp, och jag hoppas att kelpierasen förblir sådan även framöver! 🙂

SKK Int Stora Stockholm 2013-12-07

”Well balanced dog, nice type, nice head. Could have better pigmentation
around eyes. Well set ears, good neck and shoulder,
good body and topline. Could have stronger hindquarters,
moves with plenty of drive, tail a little high”

Championklass: Excellent, Ck, 3 bhkl
Domare: Ann Ingram, England

Det är den där svansen som har en tendens att bli väldigt hög, enligt uppföderskan är det väl ungefär ”det enda som mamma Ia bidrog med utseendemässigt och inte blev det rätt!!” Hög svansförig i all ära, hur rasotypisk det än må vara så skiter jag fullkomligt i det! Däremot kan jag erkänna att det är en flaggning som visar hur dominant denne lille pojke kan vara ibland, den där berömda *tummen i ögat* måste veta sin plats även om man kan faktiskt kan lätta på trycket emellanåt (läs: frihet under ansvar). Det viktigaste är ändå att hundskrället är frisk och har något man kan jobba med innanför pannbenet! En svans är en svans och den har man faktiskt inte speciellt mycket nytta av, möjligen kan den fungera tillfredsställande som tolklina under ishalkan som råder i dagsläget – allvarligt talat så överlever man långt utan en svans om det skulle krisa 😉

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

2013-10-27 Sundsvalls BK – Högre klass Patrullhund UPPFLYTTAD!!!!!!

Oj vilken tävlingssäsong vi har haft! Och den avslutades på allra allra bästa möjliga tänkbara sätt igår!! Trots att jag var helt säker på att poängen inte skulle räcka över gränsen och trots en hel del misstag och dålig känsla så räckte det faktiskt hela vägen upp i eliten!! Nästa säsong är det vi som är på jakt efter de där certen… Och från och med idag jagar vi cert i två grenar dessutom!!!

Sundsvalls BK ligger otroligt fint till i skogen strax utanför Birsta. Vi var egentligen ett helt gäng från Västerbotten som skulle åka, Skellefteågänget är ju så många tjänstehundsekipage medan det är betydligt färre av dem i Umeå – fast jag hoppas på förändring framöver 😉 Tyvärr var det flera av Skellefteåekipagen som av olika anledningar tvingades ställa in tävlandet denna helg, men så är det ibland. Jag lider extra mycket med Jenny som sett framemot och tränat så mycket för denna tävling, men som insjuknade i magsjuka i lördags morse bara några timmar innan vi skulle åka 😦 Kvar blev jag, Gunilla med Gåva och Susanne med Jackpot.

Jag och Susanne mötte upp i Umeå och körde sedan gemensamt mot Sundsvall, med ett obligatoriskt stopp på Fjällräven i Övik. Även denna gång gjorde jag fynd, fast egentligen kanske jag blev lurad också, vem vet 😉 Mina lundhags börjar snart vara utnötta på nytt och jag har varit skeptisk till att prova nya märken och modeller – varför ändra ett vinnande koncept liksom 😉 Men så hade de utförsäljning av en softshellbyxa från Tierra för 700 spänn, jag testade den och den var ruggigt skön. Av bara farten hittade jag sedan en mellanlagertröja, även den från Tierra. Den var dock inte lika mycket fynd eftersom den gick på tusenlappen men….. Den hade ju fin färg i varje fall 🙂

Vi var framme i Sundsvall redan vid kvart i två! 3h 45min inkl stop Övik! Bra kört!! 🙂 Lunchen blev en sedvanlig kycklingfilé på IKEA, sannolika ingen svenskproducerad mat men det gick ned. Tröstar mig med att drickan jag drack till var en Svenskproducerad äppelmust – för att döva mitt dåliga samvete 😉 Redan när vi kom in på IKEA-parkeringen insåg jag att det inte var nån höjdare att shoppa loss första lördagen efter löning. Galet vad folk. Vi hittade dock ganska snart det vi behövde och nåt lite extra, en såndär ”bra-å-ha-grej” följde också med hem, innan vi styrde kosan mot Vandrarhemmet vi bokat rum på.

Både jag och Susanne stod med var sitt dubbelrum efter allt manfall, men det gjorde ju inte så mycket, skillnaden i pris var helt klart överkomlig 🙂 Vi kvitterade ut nycklar och bar in våra prylar på rummen och styrde därefter kosan mot Brukshundklubben. Väl framme rastade vi hundar, förberedelserna på klubben var i full gång, folk jobbade på både i skogen, i sekretariatet och på planen. Det blev till att känna på klubbens lydnadsplaner en snabbis – liten brun var riktigt taggad! Därefter var det dags att börja fundera på en middag. Vi bodde på Gaffelbyn Norra Berget, genvägen till klubben gick då över Granloholm. Här har jag bara varit vid ett (?) tillfälle tidigare, och det måste ju ha varit minst 12 år sedan… Insåg att Granloholm är så pass stort att det borde finnas en matvaruaffär i området, men hur i helsicke hittar man den?! Det är då man glädjs åt de trevliga och hjälpsamma folket på brukshundklubben – en av funktionärerna lotsade oss fram till och lämnade av oss på Ica-parkeringen. En sådan liten gest betyder så mycket och ger ett väldigt gott ansikte utåt för Sundsvalls BK!!!

Middagen inhandlades och vi hittade själva tillbaka till Gaffelbyn 🙂 Där hann vi just så pass äta vår middag och komma till ro innan bygget fullkomligen invaderades av en busslast med fjortonåriga hormonstinna hockeypojkar… Det dundrade för fullt i korridoren utanför och jag tänkte för mig själv ”vad i helvete är det som händer?!” Hundarna skötte sig dock jättebra, de som annars brukar kunna vara vaktiga var helt tyst hela kvällen trots livet utanför. Jag var ganska trött och kände att jag ville ha en ordentlig vila inför söndagen och hade tänkt gå i säng tidigt. Jag gjorde ju ett tappert försök också men det var ordentligt livat… Och när man blir arg är det omöjligt att somna… Jag hann ångra bittert att jag tidigare tackade nej till Susannes förslag om en hotellnatt på Scandic, men så plötsligt, som på beställning, så tystnade det vid 21.30-tiden… Jubel!!

Somnade och vaknade nån gång under natten då Skandal var lite ovanligt orolig och ville kolla att jag fortfarande var på plats. När det var en timme kvar till uppstigning fick han komma och lägga sig i sängen och mysa, då ligger han helt blickstilla på min arm – allt för att inte tvingas gå ned 😉

Det är riktigt lyxigt med en extratimme under en tävlingsdag 😉 Vi klev upp vid halv sex, rastade hundar och åt frukost i lugn o ro innan vi slutligen packade ihop, städade av och begav oss mot klubben. Framme i god tid, rastade en sväng igen och sedan väntade vi på lottning. Planeringen för dagen var noga uträknad. Högre och elit körde på egen patrullsträcka och körde spåren i samma områden. Jag drog startnummer tre vilket betydde att jag fick inleda med lydnaden, därefter spåret. Patrulleringen gick sist på dagen för vår del. Platsliggningen gick lugnt och fint. Därefter körde först eliten sin lydnad, och därefter gick högre startnummer 3 (jag) och 4, medan startnummer 1 & 2 tog sina spår tillsammans med eliten.

Lydnaden var väl inga topprestationer ändå, men ändå helt godkänt. Tyvärr tycker jag att jag på vissa delar fick lite väl dåligt betalt och när jag kontrollerar kommentarerna blir jag lite skeptisk – T.ex. inkallning – tempo, han sprang så snabbt han kan springa, men den här hunden har ett ganska långt och vägvinnande språng så det kanske inte ser ut som om han springer fort (detta vet jag att vi tittade på under Mariah-kursen bland annat…) Samma domare drog även på tempot ut på tungapporten, antagligen är det ju samma visa där – långa galoppsprång och lång svävningsfas… har man en hund som trummar på ordentligt med benen så ser det ju ut som om det går fortare, men det behöver inte göra det. Synvilleeffekten ni vet…. I övrigt har jag återigen fått avdrag för hög bak i krypet, och även lättar fram? Jag undrar vad det är som händer eftersom han aldrig är hög nånstans under träning. Sen har jag även fått kommentaren nosar i fria följet – jag har verkligen inget minne av att han har släppt och nosat?!!! Nästa tävling ska filmas!! Framåtsändandet blev svårt, förstasträckan gick rakt mot klubbstugan och publiken, han höll bra riktning, fick lägga till dk för tempoväxling och sen gick han på bra, tyvärr vände han upp på bägge riktningarna. Det har han inte gjort på hur länge som helst!! Fick honom dock att fortsätta gå på. På andrasträckan blev han dessutom störd i saktagåendet av TL som följde med framåt på saktasträckan i kanten av planen. Det kan hända mycket som gör hunden osäker 🙂

Efter lydnaden begav vi oss ut till skogen för patrullering med spårupptag och spår. Min patrullstig och vegetationen hade sådant utseende att jag förstod att spårupptaget gick åt höger. Liten brun hade vinden från bakspåret hela tiden och naturligtvis fick vi ett klockrent bakspår. Åh vad lessen jag blev 😦 Han som verkligen varit så trygg och analyserande de senaste träningarna, ja egentligen ända sedan i somras. Nu var det bara kortslutning och fullt ös, troligen pga minnesbilden av spåret i näsan. Vi blev vända, lite strul även denna gång men en bra TL!! Piper iväg åt rätt håll och lugn o fin halt. Selar på och det bär iväg. Tar lång tid innan vi håvar in första föremålet – tygväv. Här tar jag god tid på mig och sätter igång gps:en, spårar vidare och gläds åt att jag nyligen lagt krut på vägövergångar och spårnoggrannheten – det fanns en hel del sådana i spåret 😉 Föremål nummer 2 är metallen som levereras in efter drygt 200m från tyget. Sedan vänder spåret tillbaka mot ursprungsriktning, jag hinner tänka ”vad faan är detta” och tar upp gpsen för att se så vi inte gått tillbaka där vi redan varit tidigare. Vi kommer nära innan det sedan vinklar bortåt igen och ganska direkt kommer tredje föremålet som visade sig vara slutet… Skit också, ett föremål borta. Bakspår och en pinne bort det drar snabbt iväg nedåt i poängen 😦 Hade ingen som helst aning om var vi missat ett föremål men det visade sig att det var första prylen (träapport) som var borta. Varför kan jag inte säga, jag tycker han jobbade på jättebra men han kände den nog helt enkelt inte 🙂

Tillbaka på klubben var det dags för lunch. Jag satt och räknade ihop poängen lite snabbt och insåg att det nästan skulle vara omöjligt att nå uppflytt. Det var som om luften gick ur mig…  Försökte tagga om till patrullstigen men vet inte om jag lyckades så bra… Väl ute i skogen blev det väntan, det tar ju ungefär en halvtimme per ekipage på patrullstigen. Slutligen vår tur. Patrullen började på en bredare skogsväg innan den övergick på en stig. Skandal gick och smakade på vinden på högersidan men ingen ordentlig markering. Hann patrullera väldigt långt innan vi så fick första markeringen, inga tveksamheter där inte – stigen gick ned fram till ett vattenfyllt dike, här strävar han över diket, släpper och drar sig fram över spången och sen direkt efter pang ut höger i riktning uppströms mot diket till. Jättefin vindmarkering och speciellt med svårigheten med en spång mitt i markeringen 🙂 Detta var ganska långt in på patrullsträckan, nånstans närmare mitten. Började tvivla lite på mig själv, när vi passerat halva sträcken hade jag avverkat 12 minuter så lite för långsamt tempo helt klart!  Började trampa på, patrullstigen var tekniskt klurig, taktiskt svårare än SM-banan om du frågar mig. Mycket svängar, stigar och konstiga växlingar i vegetationen, det var svårt att läsa vegetationen helt enkelt. Stigen vinklade tillbaka och vi patrullerade nu runt vår vindfigge, fick fortsatta markeringar ut mot (vad jag tror var samma vindfigge) men patrullerade på. Slutligen kom så ljudet på vänstersidan uppifrån skogen. Jättefin markering, lät han hålla i den, flera fina startförsök och låser mot fig. Startar om men strax därefter var tiden ute. Då hade jag ungefär 100m kvar av patrullsträckan…

Hade en fruktansvärt uppgiven känsla inombords efter patrullen. Skandal jobbade på jättebra och hade superfina markeringar och jag var inte alls besviken på det arbete han utförde – han skötte sig exemplariskt. Men mitt eget arbete på stigen var jag inte alls nöjd med, det var skitkasst! jag tycker att jag har känsla för tempot, men verkligen inte idag. Saken är den att jag vanligen kan gå lite för fort så jag försökte slå av lite på takten idag, men med facit i hand skulle jag ju inte ha gjort den 😦 Inte heller tycker jag att jag kunde läsa vegetationsväxlingarna på ett korrekt sätt. Nä fy vad besviken jag var på mig själv 😦

Jag och Gunilla hade i varje fall markeringarna på samma plats så det kändes ju tryggt, men jag visste att det bristfälliga utförande gjorde att vi inte skulle ha nån chans… Vi begav oss tillbaka mot klubben och inväntade prisutdelningen. Jag var helt säker på att Gunilla skulle vinna. Men när det väl drar igång så ropar de upp namn efter namn… Och tillslut så blev det dax för mig, det visade sig att det var vi som vann klassen och jag reser mig upp, en förstaplats är ju inget jag gläds åt direkt.. Hinner tänkte att den som håller prisutdelningen drar på att berätta poängen – 529p och UPPFLYTT!!!!!!!!!!!!! Hoppas jublandes fram till de övriga! Helt galet att det faktiskt räckte trots de misstagen vi hade med oss på vägen!!!!!

Högre klass Patrullhund Sundsvalls BK – 2013-10-27

LYDNADSMOMENT
Fritt följ: 8,5 – 7,5 släpper pos, segt, snett sätt, pos språng, nosar (??)
Ink m ställ: 7,5 – 6,5 tempo, mkt långt ställ, går långt
Framåtsändande: 7 – 6 1a: dålig tempoväxling, dk, inkl, stannar upp, 2a: dk, stannar upp, kort, tempo in
Kryp: 9 – 7 1a: ngt hög bak, 2a: ngt hög bak, lättar fram
Skall: 7,5 – 8 studsar ngt, byter pos, lättar
Tungapport: 7,5 – 6,5 tempo ut, tveksamt gripande, tempo in, avslut
Hopp: 9 – 10 sent sättande
Plats m skott: 10 – 10

Summa lydnadsmoment: 223p

SPECIALMOMENT

Patrullering m spårupptag: 8 – 8 lugnt och bra, bakspår, ngt svårt att bli vänd
Spår: 9 – 9 (metall + tyg + slut)
Patrullering: 8,5 – 8,5 Bra markeringar på vind & ljud, tar vindfig från annat håll, svaga arbetstecken, 21 minuter 120m fattas, ojämt tempo första 100m. Lugnt uppträdadnde förare & hund.

Summa specialmoment: 306p

TOTALT: 529p, uppflyttad, placering 1/4

1 kommentar

Under Uncategorized

Det finns hundfolk och det finns hundfolk…

I helgen var det dags för internationell utställning nummer två i livet för Herr Brun. Jag har suttit och inspekterat alla reglementen men har ändå missförstått! Nåväl, det gör inte så mycket för planerna kommer ändå kunna gå i lås i sinom tid.

Samåkning med mamma som hade den där Siri med sig. Skulle nog aldrig få för mig att ränna land och rike runt ensam för det där vänstervarvandet 🙂 Vi hade beslutat att köra över dagen, som började redan 03.20 med uppstigning… Skandal lika glad som vanligt när matte kliver upp, gråben hon lyfter knappt på ögonbrynet hon…

Framme i Sundsvall strax efter 08.00 och med gott om tid att rasta och komma i ordning innan vi skulle få gå in som nr 2 i ringen. I kön till veterinärbesiktningen utspelade sig sedan en händelse som gjorde mig starkt påmind om varför jag inte håller på med sådant här, egentligen… Kön var ringlande lång, efter mig stod ett whippet (?) gäng. Kvinnan närmast mig hade 3-4st i koppel och var fullt upptagen med något annat än att hålla koll på sina hundar. Framför oss har vi nån större modell av hund. Trångt var det i varje fall. Skandal gillar inte att ha främmande hundar inpå sig, han ignorerar alla hundar så länge de inte är framfusiga, då kan han bli förbannad. Hade han varit människa hade jag nog sagt att han har ett stort behov av space. Men han sköter det alltid på ett fint sätt, så länge andra hundar inte kör rätt på. En av småhundarna bakom oss strävar fram och ska lukta Skandal i röven, han känner sig obekväm och går undan framemot den större hunden. Jag försöker säga åt matten bakom mig men hon hör inte, fullt upptagen med att diskutera med sina väninnor.  Lillhunden drar sig lite tillbaka och jag hör hur väninnan säger åt matten att hålla koll på hunden. Trots detta så börjar samma hund strax igen på nytt dra fram och ska nosa Skandal i rumpan, när den är 15cm ifrån min hund och utan att matten har gjort en tillstymmelse att åtgärda situationen, sträcker jag fram mitt vänstra ben för att placera det mellan hunden och Skandal och bryta situationen. Matten hon står fortfarande och pladdrar på med sina vänninor. Då får jag helt plötsligt höra från en av vänninorna ”Du, sparka inte hunden!” Jag blir verkligen helt paff. Här har de noll koll på sina hundar och jag löser enkelt och smidigt en situation som hade kunnat sluta i att hennes hund hamnat i en mycket tråkig situation, och så får jag höra att jag SPARKAR HUNDEN?!!! Blev så chockad, finns det verkligen sådana här idioter? och det ska vara hundfolk?! Jag svarade bara att – jag har inte sparkat någon hund! Såhär i efterhand hade jag önskat att jag frågat henne om hon ville att min hund skulle ha löst situationen istället och hur hon då trodde att situationen skulle arta sig?! Men jag antar att svaret på den frågan i sådana fall hade varit att min hund är tokig och totalt livsfarlig och inte borde leva…..

Det här är andra gången jag får höra att jag sparkar en hund, ingen av gångerna har jag ens varit i närheten av att nudda hunden i fråga. Första gången var för ganska många år sedan i Uppsala. Var ute med Delta, Lukas & Smilla på långpromenad och var nästan hemma då vi passerar ett grönområde där några hade släppt tre hundar för att leka. Bara det säger ju ganska mycket om synen på sin hundhållning. Grönområdet var omgärdat av en hög häck närmast gångvägen vi passerade på. När ägarna ser mig med tre hundar (en rottis, en riesen och en liten dvärg) kallar de på sina hundar, som naturligtvis inte lyssnar… En av hundarna får syn på oss och springer förbi sin matte genom öppningen i häcken och är påväg rakt fram mot oss trots att matte ropar. En vettig människa inser att det inte är speciellt bra att en ensam hund, som har skitit totalt i sin mattes inkallning, springer rätt fram till tre hundar som utgör en flock. Jag gör allt för att hålla hundarna bakom mig och försöker stå mellan mina hundar och den främmande hunden, när den kommer fram sträcker jag fram benet mot den och säger med skarp röst åt den att gå iväg, vilket resulterar i att den håller sig på avstånd. Tacken för det? Jo ”Sparka inte hunden!!” Jag önskar verkligen att dessa människor skulle kunna förklara för mig exakt vad i hela situationen som gör att JAG är den som felar i dessa situationer?! Och vad är det jag gör i dessa situationer som är så fruktansvärt hemskt?! Jag förstår verkligen inte… Jag förstår verkligen inte alls!

Tillbaka till utställningen. Hur mycket ska en hund klara av egentligen? Hur mycket kunskap om hund finns det egentligen i svenska samhället? Utställningsvärlden är ganska suspekt. Småhundar instängda i burar som dras in i hallarna på hjul. Det kammas, putsas, torkas, sprayas, friseras. Vissa raser med mängder benhår kommer traskandes i någon form av svövlar som går upp över benen för att inte pälsen ska smutsas ned. Själv funderade jag mest på hur tassarna egentligen mådde inne i de där gummibeklädda skorna. Ser framför mig hur fuktigt det blir mellan tårna och hur stor risken är för en hundinfektion… Veterinärens mardröm. Inne i hallen kissades det hej vilt. Inomhus. Tänker vi på hundarna när vi är så fullt upptagna med ”tävlandet” att vi inte ens har tid att ge hunden det mest basala behovet av alla – ge tillfälle att rasta sig?! Eller är det vardag? Mest magstarkt av allt var ändå en ägares syn på olyckan inomhus – bara lämnar kisspölen på golvet och sedan traskar därifrån utan att ens möda sig om att torka upp efter sin hund. Allt detta är så fruktansvärt långt ifrån min syn på djurhållning att jag egentligen inte borde delta på sådana här tillställningar…

Nåväl, tillbaka till själva bedömningen. Hela sex kelpies anmälda, hade sett framemot att få Skandal bedömt i relation till andra – se lite hur han står sig. Alla säger att han är fin, men det är alltid svårt att veta hur fin 😉 Men tyvärr var det många som föll bort denna dag, av sex anmälda var det bara två som dök upp, den andra var en tik- Lite trist 😦

Sundsvall Int 2013-10-12

”Nice, very typical dog, good proportion, head with good skull and earset,
nice eyes, complete teeth,
good angulation in front and rear, deep cheast
with good ribs, nice tail,
good colour, coat medium,
very good temperament. Move in balance”

Championklass: Excellent, 1 bhkl, Ck, CACIB, BIR
Domare: Ilona Onstenk – Schenk, Holland

När domaren gav mig BIR-rosetten kom hon fram och sa att hon var glad övar att få se Skandal, hon tyckte verkligen att han var något utöver det vanliga, en av de finaste kelpies hon sett. ”He has a lovely dog,  a very good angulation, only a little bit loose in front, but that’s peanuts, that’s really just peanuts!!”  Även om jag inte lägger så stor vikt vid detta så är det jätteroligt att få höra, speciellt eftersom han tappat all päls och jag tvekat om det verkligen var värt att åka. Men man får inte glömma bort att det trots allt arbetsegenskaperna som är det allra viktigaste – och där är jag också mer än nöjd med den här killen 😉

Det gick bra för de övriga också, Siri tog CACIB och blev BIM, Maddes Bertil knep sitt sista cert och blev champion. En lyckad utställningsresa helt enkelt! Jag hade lika gärna kunnat åka hem därefter, men Madde skulle delta i någon avelsgrupp vilken gick i samband med finalerna. En kelpie har ju som inget att göra i en final. Tyvärr ny domare, annars hade det varit spännande. I uppsamlingsringen kom finaldomaren fram, klämde över manken och frågade om det var en Dingo jag hade… Ja redan där hade vi inställningen klar… Inte ens 10m trav på det och sedan var det avgjort. Lite trist är det när man känner att de redan har bestämt sig och inte ens bemödar sig att ge sken av att ge alla en likartad bedömning. Men, det är ju så utställningsvärden är, och samtidigt är det kanske väldigt bra att kelpien inte är nån framgångsrik ras i utställningsringen för då den dagen kommer vet vi ju med säkerhet att det kommer gå utför med rasen 😉

1 kommentar

Under Uncategorized

Vi behöver inte skämmas – debut i elitspåret!

Vi hade sån himla tur att vi kom med på det enda elitspår vi anmält till denna säsong. Faktum är att jag aldrig tränat såhär lite någon gång under de 4,5 år som Skandal funnits i mitt hem. Det har varit så otroligt mycket annat som har tagit min tid. Men ändå kan vi nu titta tillbaka på en kanonfin säsong! Det är nästan så jag inte förtjänar det 🙂

Tidigt på morgonen den 28 september samlades 14 glada mattar/hussar med fyrbenta följeslagare på Coop-parkeringen på Ersboda. Vi begav oss direkt mot spårskogen ute i Flurkmark. Lottade till mig startnummer 7, sen visade det sig att jag fick spår nummer 6 istället då det missats och blev 15 nummer som deltog i lottningen men bara 14 startande 🙂 När vi slutligen begav oss ut i skogen så började jag fundera allt mer. Tänk om, det borde.. Och ja, det visade sig att jag fick samma spår som jag hade i högre förra hösten!! Vad är sannolikheten?! Just det spåret går ute på myrmark, och längre in är det slyigt som tusan… Så jag insåg att vi hade ett tufft spår framför oss.

Rastade ytterligare en gång och sen väntade vi på vår tur. Den här upptagsrutan var mycket närmare än ifjol. Hade frisk sidvind från vänster.  Jag hade blivit itutad av Lena att elitspåren ofta ligger djuuuupt ut, hade typ förväntat mig att det låg i bakkanten. När jag skickar vill sedan Skandal dra tvärt höger direkt.. Stoppar upp direkt och riktar upp utåt, han går då ut några meter och drar sedan 90 grader höger… Jag står och tvekar men inser att när linan börjar löpa ut att det bara är att kliva på för spårar det gör han i varje fall! Vi går och går och det vinklar mot vägen, jag tänker för mig själv ”varför ropar de inte?!” men nä, när vi börjar närma oss skogskanten mot vägen ringar han så, första vinkeln och tillbaka ut över myren. Fick två stopp med undersökningar och det gick långt. Var helt säker på att han stannat upp vid nån pinnevittring men inte orkade jobba sig fram till pinnen. Första pinnen efter närmare 300m. Spåret gick ut över ett äldre kalhygge, vinklade och mitt på hygget hade vi pinne nummer två. Det bar av vidare in i öppen skog, rätt fram. Precis vid krondiket där lägre spåret vinklade vänster låg pinne nummer tre. Spåret gick rakt över krondiket men tack vare att sommaren varit så torr så var det inga större bekymmer att ta sig över 🙂 Vidare in på andra sidan (som för mig var helt okänd) genom snåren, upp i glesare terräng och en fin spetsvinkel. Jobbar sig ut i riset igen, får här lite strul, håller höger, ringar tillbaka, går ned och jobbar runt runt runt och hittar tillslut en pinne ❤ Har jag inte världens bästa spårkelpie?!!

När jag sen släppte på igen var han dock inte klar med snurrandet, gick tillbaka till diket vi spårat oss igenom och fortsatte kämpa på, men inte åt det håll där pinnen fanns?! Till slut kände jag att vi riskerade att falera på tiden så ropade in honom och satte på honom där pinnen fanns igen. Han spårade vidare om än lite tveksamt, vinklade vänster ned och ut på risigt område igen, vinkel snett upp höger, ringade som dubbelkoll och sen iväg. Lite tveksamt när vi kom ut på kalhygget igen men tillslut levererade han in pinne nummer fem. Därefter gick det som tåget och när vi slutligen gick över ännu ett vattenfyllt dike och in i mer lättgången terräng kom de sista två pinnarna och slutet väldigt tätt!! Jag som var helt säker på att vi missat nån pinne i början ❤

Så förjäkla härligt med full pott i spåret!! Ända sedan SM har han blivit så noggrann med föremålen i spåret, vet inte varför?! Det har bara blivit så, helt av sig själv! Det är så roligt att se att han kan känna av föremålen även om han är flera meter vid sidan av, och att han verkligen jobbar sig in till dem utan att ge sig!! Underbart!!

Efter skogsarbetet blev det samling runt elden och lite fika. Härligt och mycket trevligt! Det visade sig att vi bara var två av fjorton startande med full pott i spåret – bägge tjänstehundar 😉 Så småningom körde vi vidare mot fotbollsplanen i Flurkmark för att avverka lydnadsmomenten. Planen var suverän, så himla fin! Extra lyxigt var det med en läktare alldeles invid planen. Man satt så nära och såg så bra, men utgjorde ändå ingen direkt störning. Jätteduktig tävlingsledare som hade satt ihop ett annorlunda ff-program – så roligt för både matte och hund!!

Vi är inte helt klara med lydnaden för elitklass. Jag hade sedan flera veckor bestämt mig för att avstå inkallningen eftersom vi har problem med ställandet och läggandet. Har börjat jobba med det förstnämnda från grunden igen och nu får det ta sin tid! Jag var rädd att liten brun skulle kännas lite matt efter spåret (han har ingen vidare kondis han heller…) men han var taggad till tänderna. Hade en bra känsla genom hela ff, egentligen det bästa ff vi haft på tävling. Inkallningen blev som sagt bara en slät en med möjlighet att belöna på tempo. Men sen gick det lite onödigt mycket utför 🙂 Han gav mig fingret i framåtsändandet, men det gäller ju att plocka fram guldkornen – fint tempo ut men missar brytpunkten och går lite väl fort, dock håller han rak linje och fortsätter utan att vända upp. Lyssnar dock inte på matte som försöker ge några svaga dk:n för att dämpa tempot… Dock superfin fart i inkallningsdelen (kan vara lite väl segt som oftast!) och mycket bättre andraskick, dock tog jag då i kraftigt när han försökte sig på ytterligare en frilansare långt där framme. Hur som helst får man ju inte bete sig 😉 Såhär i efterhand blir det nog för mycket fart i benen på Herr Brun när man inte har några stopp i inkallningen 🙂

Tyvärr hade vi flera strul i krypet som annars är hans paradmoment. Andra tävlingen med dk i nedläggandet – här började det gå utför, med splittrad liten kille – efter att jag blivit lite småirriterad på honom / korrigerat i framåtsändandet? Ja jag vet inte riktigt. Iaf, började krypa bra, ganska direkt halt. När vi sedan ska krypa vidare sätter han sig halvvägs upp – men lägger sig direkt själv och kryper vidare spontant. Vinklarna jättefina. Sen strulade mattens koncentration – kröp fram till slutmarkeringen på gräset och gör där halt. Utan TL:s kommendering. Ja strul strul strul-matten. Fint uppsättande den här gången.

Skallet har vi tränat mycket och det känns ganska stabilt i träningen. Försöker tagga upp men fortfarande splittrad liten kille. Känner direkt att han inte är med, han sitter och spanar rakt fram mot tennisbanan istället för att koncentrera sig på mig. Tror aldrig att jag kommenderade fot så jag tror jag får ta på mig detta (också!!) Han är inte alls med i starten, får fram två taskiga skall och sen helt tyst och splittrad. Andra omgången ljudgivning kanonsnyggt. Och fint i tysta delen. Synd, men en bra lärdom inför framtiden!

Dags för apporteringsdelen. Metallapporteringen blev jättefin, jag är otroligt nöjd. Vår lilla detaljträning har gett resultat på tempo in så jag satsar på att fortsätta på samma bana framöver. Blev spännande med tungen, finns ju alltid en risk att det blir lite sämre tempo in på apportering nr 2. Supernöjd med bägge apporteringarna! fina ”snabba” gripanden, dock inga klipp – men jag är glad att han är försiktigt med de kvarvarande gaddarna 😉 Han tog tungen fint mitt på och balanserade den bra långt in i munnen och utan tugg eller omtag! Och han sitter kvar utan att flyga upp i avlämnandet 😉

Hoppet inget att orda om, lite långsamt sättande på uthoppet men ok avstånd. Ska jobba vidare på detta framöver.

Därefter studerade vi övriga tävlande från läktaren, så roligt att se medtävlandes momentutförande och vilka problem som kan dyka upp hos andra – för att inte tala om snygga utföranden som ger inspiration för framtiden!!

Vid 15-snåret var det dags att styra kosan mot klubben för uppletandet, platsliggningen och stegen. Vi har mycket kvar att jobba på med uppletandet. Vår sämsta del för tillfället, faktiskt. Men man kan ju inte bli bra på något man aldrig tränar, eller hur?! Ändå har de senaste passen gått riktigt bra. Men efter en heldag i tävlingens tecken i kombination med dåligt tränat moment och ingen kondis att tala om så blev det motorstopp. Tillbaka i gamla gängor. Inte så mycket stanna upp och fråga, men mycket dåligt tempo i rutan. Levererade in två föremål och saknade verkligen det där jävlar anamma. Men, det kommer inte heller som någon överraskning!

Platsen trygg och fin, stegen lite sämre fart än vanligt vilket gav litet avdrag. Oavsett vad har vi, i mina ögon, gjort en debut i elitspåret som vi i varje fall inte behöver skämmas för!!

Elitklass Spår Umeå BHK – 3012-09-28

LYDNADSMOMENT
Fritt Följ: 8,5 – 8 snett sätt, posfel vid sväng, pos vid stegff, bra bakåt, bra språng, sent sätt, pos
Ink m ställ o lägg: 0-0 utför ej mom
Framåtsändande: 5-5,5 lång, dk, för långt ut ena hållet
Kryp: 6,5 – 6 uppe vid halt, strul innan avslut, bra kryp, sätter sig upp vid avbrott, tempo
Skall: 6,5 – 6 dk, blek första, vid första skall – ett skall, i övrigt hyffsat
Metallapp: 9,5 – 8 tempo avsl, bra gripande, sent sättande
Tungapp: 8,5 – 9 tvekar lite, tempo in
Hopp: 10 – 9,5
Stege: 9,5 – 10 tempo ner
Plats m skott: 10 – 10

Summa Lydnad: 204,25p

SPECIALMOMENT

Uppl av spår: 10 – 10
Spårning: 10 – 10 7+slut, 29 min
Uppletande: 5 – 5 2 föremål, brister i tempo

Summa special: 320p varav huvudmoment 290p

TOTALT: 524,25p godkänd, placering 7/14

Det saknades tyvärr 5,75p på lydnadsdelen för att kvittera ut certpoängen, och med tanke på missarna på lydnaden kändes det en aning snopet. Men ändå mer än väl godkänt med tanke på att detta var elitpremiären och vad vi har att jobba med! Med lite träning över vintern (och en gnutta tur till våren 😉 ) så tror jag ändå att vi kan ha goda chanser att nosa på cert under nästa säsong!! (Det känns i varje fall inte längre som en omöjlighet, vilket är jätteroligt!!!)

Lämna en kommentar

Under Uncategorized