Vi har inte riktigt hunnit med så mycket som jag önskat under det här året, det har bland annat inte blivit någon högre start för oss i höst. Hoppet mellan lägre och högre klass i brukset är faktiskt ganska stor, i varje fall bra mycket större än jag hade tänkt mig Sedan är jag faktiskt ganska duktig på att skynda långsamt – tycker inte det finns någon anledning att anmäla till tävling när vi inte har nån chans att klara uppflytt. Eller chans och chans, ibland kan man ju ha tur och ha marginalerna på rätt sida om strecken och visst är det så att hur säker man än känner sig så kan det faktiskt skita sig. Men jag vill ändå gå ut på banan och kunna känna mig trygg i att vi faktiskt kan det som krävs, för att klara det vi är där för att klara!

Sent i höstas betade vi av certprovet för tjänstehund bevakning. Under våren 2012 ska matten hinna med att göra sin del av utbildningen och när det är klart ska vi bli placerade i förbandet och får börja jobba på riktigt! Förhoppningsvis innebär det att vi under nästa höst kommer vara med på den första riktiga övningen! Det ska bli så galet roligt – det här är en helt ny värld som öppnar sig!!

Utöver detta lyckades vi med att knipa det andra förstapriset i lydnadsklass 1, det blev en liten spontananmälan sådär i förbifarten utan att egentligen ha tränat så mycket lydnad. Så blir det när man jobbar mycket och är fullt fokuserad på tjänstehundscertningen – det finns inte hur mycket tid som helst över Trots det så känns Skandal väldigt trygg och säker i momenten och jag var väl inte direkt orolig för att inte lyckas knåpa ihop poäng så det skulle räcka. Nu vet jag inte hur det blir, om det blir någon fler start i ettan. Det känns som om man lika gärna kan göra det när det bara är en kvar liksom, men samtidigt känns det lite tråkigt… Med de nya reglerna blir hoppet upp till klass 2 inte speciellt stort, det är rutan och fjärren som tillkommer. Fjärren brukar vi träna inomhus om kvällarna när vi inte hunnit göra så mycket annat om dagarna. Rutan har jag knappt börja fundera över. Vi får se om det blir någon lydnadsstart under 2012 – det är brukset som kommer komma i första hand under nästa år!

2012 inleds med att Skandal fyller 3 år, detta innebär också att det är dags för korning. Jag hoppas på en korning tillsammans med kullsyskon under våren – vi har redan planerat att ta semester i samband med detta och åka söderut för att stilla lite andra planer. Jag hoppas att allt klaffar!

Under året hoppas jag att vi hinner med några utställningar med (förhoppningsvis) gott resultat – dvs två cert till i bagaget och därmed också en utställningschampion i hemmet. Jag som har varit totalt anti sådant här de senaste året faktiskt funderat på att till o med bli medlem i SKK och ställa på någon internationell utställning här uppe, kanske kanske kan man ha sådan tur att man lyckas sno åt sig ett CACIB också?! Tja, han verkar ju vara fin säger de som kan så man får väl ge det åtminstone ett försök!

Stora planer finns det, undrar bara om man kommer få tiden att räcka till?! Lite småstressad blir jag allt, men tiden går fort när man har roligt! Jag får önska mig ett lugnt arbetsår så kanske det går att lösa Om önskningarna slår in – Ja, det lär vi veta om ungefär ett år

Nu tar vi en kort vintervila, hundarna ska vaccineras och munnarna måste putsas. Vi ska fira jul och nyår och det nya året inleds med ett finbesök av Mariah! Även om det är rackarns bra träningsmässigt att snön lyser med sin frånvaro, hoppas jag att jag kan få uppvisa ett hem i vinterskrud! Längtar! Både efter Mariah, och lite pudersnö

Dagen bjöd på några plumpar och några fina stabila bitar. Som vanligt har vi en hel del att jobba vidare på, konstigt vore väl annars   Något splittrad och ofokuserad Skandal till en början, men det lossnade ganska snart. Efteråt var jag inte alls nöjd med prestationen, men efter att ha sett filmen så inser jag att det kändes 10 gånger sämre än det såg ut!!! Lite synd på ställandet – matte (som är något förkyld) fick en liten groda i halsen så jag är faktiskt glad över att han faktiskt stannade till – och stod kvar! Vi har tränat lite mycket framåtsändande den senaste tiden. En vecka före tävlingen blev jag kommenderad igenom i delar av programmet och fick då uppleva något väldigt spännande! Två gånger på raken gör råttan fina ställanden, men när jag påbörjar återgåendet så vänder han 180 grader och skrittar lungt och metodiskt iväg i samma riktning som mig! Jag måste ha sett rolig ut där jag bara stod och gapade de sekundrarna det tog innan jag förstod Älskade lilla prins som alltid vill göra rätt!!!

Lydnadsklass 1 Vännäs BK 2011-11-27

Plats 10
Tandvisning 10
Linförighet 7,5
Läggande 10
Inkallning 10
Ställande 9
Apportering 10
Hopp 10
Helhet 9

Totalt 186p

Nu är säsongen 2011 över, vi tar en liten paus  och efter jul kommer hårdputsningen inför våren 2012 inledas!

Certprovet kom lite hastigt och lustigt, tre dagar innan avresa fick jag veta att det var dags. Hade gärna känt mig lite mer förberedd men började ladda mentalt på en gång. När det mesta faktiskt kändes helt ok, då blev den mentala uppladdningen lite naggad i kanten för en stund så att säga. Något stressande, men tack vare finfint stöd av Jenny och Klumpen som supportade oss i Boden hela helgen gick det vägen, även om det inte var helt smärtfritt.

På fredagkvällen plockade vi upp Jenny i Skellefteå och stannade till strax norr om stan för två snabba patrulleringar med ljud. Råttan var verkligen i sitt esse och gjorde en kanonfin markering på över 100m. Lätt i sinnet packade vi oss in i bilen igen och fortsatte färden, jag satt mest med ett leende på läpparna. Vi hann bara några kilometrar innan vi möttes av blinkande lampor och bilköer längs E4an, slår följe i bilkön som sakta rullar fram i vänsterfilen samtidigt som jag ser hur en bil passerar förbi hela kön i högerfilen – hinner utbrista ”men vilken jävla idiot…” varpå Jenny börjar asgarva – naturligtvis är det en DV-bil som passerar… Det visade sig att det varit en trafikolycka mellan en lastbil och en bil med hästtransport, ingen rolig syn vill jag lova… Vi stannade till vid olycksplatsen för att se om kollegan behövde assistans, men tur i oturen hade hästen tagit sig ur den välta transporten, tagit sig över vajerräcket, klarat trafiken i båda riktningar och stod i skogskanten på andra sidan vägen i princip helt oskadd – snacka om änglavakt! Vi fortsatte färden norrut och stannade till för en middag i farten på Frasses i Piteå. Väl framme i Boden var det i princip bara att packa in sig i logementet, bädda sängen och bygga ihop hundburen innan vi kröp i kojs. Tyvärr bjöd inte natten på allt för mycket sömn – hörselproppar är inte att underskatta på ett logement!

Lördagmorgon började tidigt, halv 6 var vi uppe och då hade jag inte fått många timmars sömn. Med tanke på att jag sov dåligt även natten mot fredagen så var det faktiskt lite halvtungt att kliva upp. Vi bjöds på frukost och sedan var det dags att köra igång. Alla papper i ordning och lottning av startordning – vi drog nr 7 av totalt 11st deltagare. Hanteringen avklarades först, råttan såg spöken i chipläsaren och anspänningen höll sedan i sig hela vägen, men han höll det åtminstone i balans. En hund åkte ut på hanteringen och en annan kom inte till start av någon anledning (?) vilket slutade med att vi fick gå patrullstigen  som sista hund före lunch. Patrulleringen vill jag helst utplåna ur mitt minne. Har alltid fått skäll för att jag går för fort – ja nu gick jag för långsamt. Taktik – vad är det? Om någon bara hade förklarat för mig att jag ska tänka mig patrullstigen på samma sätt som stigen längs en sökbana Skitsamma! Innan vi åkte pratade jag med Jenny och var orolig för att de som dömer inte tror på mig när jag säger att hunden markerar – men vad fan gör det när föraren själv inte litar på sin hund?! Vi hade en markering på vad jag såhär i efterhand antar var ljudet – problemet var bara att riktningen på markeringen var rakt fram i stigens riktning och så ”ska det ju inte vara” och det satte väldigt mycket griller i mitt huvud – men hundjäkeln har ju aldrig haft några blindmarkeringar tidigare och har väldigt tydliga sittande markeringar… Sen vet jag ju att jag har en hund med alldeles för mycket lydnad i och som inte ber om att få dra iväg om matte har sagt att vi ska gå, oavsett hur många kampstockar eller pipisar som flyger och far genom luften… Det ska bli spännande att kontrollera om min hund är precis så som jag tror att han är! För just detta scenario kan ni räkna med att jag ska kolla av och spexa till i sin yttersta spets! till exempel har jag klurat på om han kan skilja på ljudet mellan två olika figuranter och hur han i sådana fall väljer att göra… ja, spännande ska det bli i varje fall!!!

Nåja, vi patrullerar vidare, genom flertalet vinklingar, upp över stenhällar och jag inser att vi har bommat bort oss. Så alldeles i slutet så vänder vinden och vi får en finfin vindmarkering på fig. Det var den som räddade oss. Tack vare den fick vi en andra chans på en ny ljudfig sist på eftermiddagen. På andra-chansen-patrulleringen hann vi bara patrullera några meter innan hundskrället kastar sig ut i kopplet och gör sin sittmarkering, jag signalerar men blir beordrad att fortsätta patrullera – vilket vi gör. Vi patrullerar kanske ett tjugotal meter innan vi blir kommenderade halt. Då, pang ut och tydlig markering igen – jag fattar verkligen ingenting? men, såhär i efterhand – se ovanstående lydnadsteorier…Verkligen inget att eftersträva, men det är många situationer där jag måste få min hund mer olydig…

Råttan markerade fig på korrekt plats direkt, men fig ska inte ha börjat rört sig på den platsen. Både jag och Jenny (som stod på stigen) är dock övertygad om att han visste att gubben var där, men när han blev ”beordrad” att gå vidare och skita i det, så släppte han. Hade det inte varit för att Skandal bara nån vecka före certprovet markerade Jenny bara av att hon tog av sig mössan 75m ut så hade inte heller jag trott på det hela. Men men. Domarna var inte övertygade och jag kände mig rätt miserabel Eftersom de inte kunde vara säkra på att det inte var någon rörelse som råttan faktiskt hörde när han gjorde sin tydliga markering i början – fick vi ändå gå vidare till den stillasittande bevakningen. Men blä vilken känsla av att hänga på en mycket skör tråd

Den stillasittande bevakningen gick i Trångfors, till o med i det skogsområde där jag en gång för länge sedan lyckades tappa bort min tre dar gamla mobiltelefon Det var mycket störande ljud – biltrafik och mitt i allt kom tåget också. Nåja, det var skönt att se att råttan tog upp bägge ljuden fint och gjorde flera startförsök också, jag var mest bara orolig att domarna inte såg varken hunden eller när jag signalerade att vi hade markering… Men… ”Det var otroligt skönt att se att han markerade så tydligt, gjorde några dragförsök och jag tror till och med att han var den första hunden att markera ljudet…” Godkänd! Även om dagens tidigare plumpar gnagde inombords kunde jag lättat lämna över råttan till basen och sedan krypa i säng – den här natten med öronproppar i högsta hugg…

Söndagmorgonen bjöd på arla morgonstund vid 5.30 och då hade fröken Norberg redan varit vaken i nära en timme. Dock betydligt mer utsövd än föregående morgon Men det var inte bara jag som var utvilad – hämtade ut en liten kelpieprins från basen som var pigg som en mört, insåg genast att han måste ha sovit som just prinsar bör göra jajjemen – de hade lämnat honom i basen, han hade krypit in i sin bur och sedan hade inte nån sett till honom på heeeeeela natten – that’s my boy!

Efter en närmast katastrofal lördag så kände jag att spåret inte kändes så viktigt längre, faktum är att det hade känts rätt bra att faktiskt spåra bort sig – så att man hade fått göra om hela provet vid ett senare tillfälle.  Det var lång längtan, och det skulle bli spännande att gå ett långspår i okänd terräng, med okänd spårläggare och vara helt ensam med hunden i skogen – enda gången det har hänt tidigare var ju lägrespåret i Umeå! Patrulleringen började bra, han hade nosen med sig – vände upp och markerade en nedblåst snitsel, vi patrullerade vidare och han vindar in spåret. Han får jobba på och jag förstår själv att det är bakspår men låter honom försöka reda ut det hela – vill verkligen inte gå in och styra den här hunden även om det bara är för en gång… Vi hade fin sidvind och han går upp och jobbar i vinden istället för att koncentrera sig och få ner nosen i backen – vi har haft ganska stora problem med just detta, det brinner lite i skallen och han kan inte varva ner och koncentrera sig på uppgiften riktigt… Verkligen en nöt att knäcka. Nåväl, när vi blir vända kommer näsan ner direkt och kan varvar ned och koncentrerar sig, vi blir kommenderade halt och efter en stund får vi sela på och så iväg…

Spårarbetet var kungligt från början till slut! Inte en enda bom nånstans, jag blev nästan tårögd av prestationen. Noggrannt, koncentrerat, vänder upp och jobbar in i samtliga föremål, snyggt och noggrannt i vinklar, övergångar och trixande. Dubbelcheckade två 90gradersvinklar genom att göra snygga ringningar. Jag har faktiskt inget att anmärka på i spårarbetet! Annat än mattens dåliga kondition. Sista tredjedelen av spåret gick brant uppför, det gick tungt, och man fick passa fötterna för det var stora runda mossbeklädda stenar som ibland vickade till = snorhalt. Det var faktiskt så brant stigning att jag tvingades ta lite paus vid det tredje föremålet Men trots det kom vi runt på 35 minuter! Bådar gott inför högrestarten nästa år!!!

När vi väl kom över kanten till den ökända grusgropen möttes vi av självaste Anna & Björn, visste inte ens att de var på plats! Ett mycket härligt mottagande efter en bra spårprestation!!! Det var med glädje jag kunde visa upp samtliga föremål och med rätt spårnummer till och med Helgen i Boden avslutades och vi kunde bege oss hemåt inte allt för sent! Ännu ett mål är uppnått och nu är det bara till att smida nya planer för framtiden!

”Välformat huvud, välplacerade öron, bra uttryck, utmärkt hals,
utmärkta proportioner, utmärkt bröstparti, tillräckliga vinklar,
goda tassar, goda rörelser, utmärkt pälskvalitet”

Bkl: Excellent 1kk Ck 1 Bhkl Cert BIR

Då återstår bara frågan – vilka två domare till ska man lyckas lura för att få championatet i hamn?! Helge Lie kanske är ett hett tips, han försökte ju kasta ett Cert efter oss redan i fjol

Semestern är nästan över, har hunnit med 3v ledighet för att därefter jobba 4 dagar och nu har jag en vecka till med ledighet att se framemot. Planen var att ta pick o pack, fylla bilen med fyrbenta, tvåbenta och tältet för att bege sig mot jämtlandsfjällen och en 3 dagars tur längs jämtlandstriangeln. Naturligtvis visar YR att det över Sylarna kommer ösa ner från himlen just de dagarna vi hade tänkt vandra, eller vad sägs om 60mm första dagen?! Surt! Riktigt rackarns surt! Det är trevligt att vara i naturen och det är mysigt när det regnar MEN när allt är genomsurt blir det inte kul längre! I ett svagt ögonblick kändes det lockande att dra iväg till Värnamo och Bruks-SM istället som går nästa helg för att hejja på Mariah och Redo (visst är det imponerande att de startar sin 6e brukstävling någonsin på SM, den tredje starten i elitspår är på ett SM!!! Grymt!), men då blev just problemet det att SM är slut vid 16.00 på söndagen och jag börjar jobba måndagmorgon 08.00, bara sisådär en 100 mil norrut… Nä, vi får hålla alla tummar och tår vi har här hemifrån norr istället! Den norrländska fancluben!!

Vår träning har legat lite på is under sommaren, vi har spårat lite sporadiskt och kört lite bevakning lite sporadiskt. Skandal börjar kännas säker på spårupptagen, har spårat rackarns fint de senaste gångerna. Jag tror vi är ett vinnande koncept på spåren!! Även bevakningen har gått riktigt bra, framförallt den stillasittande dito. Senast patrullerade vi ca 500m och det gick fint, har dock varit svårare att få till vindövningar den här sommaren – det har varit väldigt stiltje på den fronten. Här uppe i distriktet skall det gå 2, eventuellt 3 certprov i höst. Vi får se vad som händer men det skulle vara skönt att få det avklarat så vi kan börja fokusera på högrelydnaden istället. Måste säga att hoppet mellan lägre och högre är stort; skall, ink m ställande, tungapport och framåtsändande, och därtill ett uppletande. Herrejisses vad vi har att träna på innan vi ens är i närheten av startklara!!! Antagligen blir det inte förrän nästa höst! Tråkigt men sant!

Näe, nu är det dags att packa undan och städa bort lite här hemma innan vi drar ut i spårskogen och sen drar vidare mot stan. Jag borde också slänga iväg en beställning på ett riktigt tjänstehundshalsband – Anna på www.minxdesign.se syr så grymt fina halsband!! jag menar, med riktig utrustning kommer man långt

So Long!!

Idag har jag och lillråttan debuterat lägre klass spår och jag är sjukt imponerad av min lilla pärla – han har skött sig föredömligt och jag kan inte vara annat än grymt nöjd med våra prestationer. Ända sedan jag styrde kosan mot stan i fredags eftermiddag har nervositeten legat o grott i maggropen. Fler än en gång har jag frågat mig själv varför jag håller på med sånt här när nerverna verkar sitta mer utanpå än inuti kroppen… Nåja, när klockan ringde i morse så var jag så slut att nervositeten faktiskt övergått i en lindrigare form av anspänning. Tur var väl det!

Lägreklass hundarna hade äran att börja med lydnaden. Istället för att se det negativt (vilket jag faktiskt gjorde i början av veckan) gick jag in på planen med målet att få hela lydnadsprogrammet att hålla ihop från start till mål. Vi har haft det lite struligt på lydnaden ett tag, Skandal har känts seg och lite omotiverad, vi har haft tjall på hoppet till och från ända sedan förra sommaren, apporteringen är ett never ending story men det absolut största orosmolnet jag haft är faktiskt en dålig känsla i ff/linförigheten. Vi avverkade lydnadsdelen för certprovet – tjänstehund för några veckor sedan och genom det lydnadsprogrammet hade vi verkligen noll känsla. Då gick jag av planen med en mycket uppgiven känsla inombords trots att det på papperet inte var några oklarheter. Just därför hade jag gärna önskat skogsarbetet först idag – för då hade vi sluppit köra en avprogrammerande lydnad om vi inte hade kommit runt i skogen. Men. Kanske är det så att inställningen är halva resultatet!

Idag höll vi i varje fall ihop igenom hela lydnaden, det kändes jämt och bra. MEN vi har grymt mycket att jobba vidare på, det är bara att sätta sig ned och analysera filmen, plocka fram och vrida och vända på alla små detaljer – allt för att kunna förbättra för framtiden!

Lägre klass spår Umeå BHK 2011-05-29

Lydnadsmoment:
Linförighet 8,5 – 8      (vid sväng, sent sättande, position, släpar i sväng)
Framförgående: 5 – 6      (kort, stretar, tjuvar, avslut, nosar avstånd)
Platsläggande: 10 – 10
Inkallande: 10 – 10
Krypande: 9 – 8      (hög bak)
Apportering: 8,5 – 8      (gripande, tempo in, tveksamt gripande, tempoväxling)
Hopp: 10 – 10
Platsliggning m skott: 10 – 10

Specialmoment:
Påsläpp på spår: 10 – 10
Spårning: 9 – 9      (6+1, 24min)
Budföring: 10 – 10

Totalt: 542,25p och uppflyttad till högre klass!

Vi måste jobba vidare på vårt fria följ, framförallt position och kontakt i vändningar, ingångar och halter. Här måste vi verkligen lägga mycket krut, förbättra attityden och slipa till detaljer för det ser förjävligt ut rent utsagt! Har inget att orda om poängen på framförgåendet – vi har inte engagerat oss så mycket på momentet eftersom det inte ger så bra betalt och dessutom försvinner i de högre klasserna. Förstasträckan drog han åt höger och började dessutom nosa lite i backen (???) men andrasträckan var mycket bättre. Nåja, aldrig mer framförgående och aldrig mer linförighet (han går bättre utan det där kopplet…)

I krypet har vi haft lite problem med länkningen från inkallningen – ofta är han alldeles för taggad efter ett tempomoment och har svårt att varva ned och koncentrera sig i kryptekniken. Och stress i krypet fungerar icke – då blir det lite skutt och tappar position osv. Annars kryper han i regel mycket bra och senaste veckan har övergångarna inkallning – kryp faktiskt fungerat riktigt bra trots att jag medvetet provocerat fram hög aktivitet (intensiv belöning) efter inkallningen. Idag lyckades jag inte riktigt samla ihop honom efter inkallningen – det resulterade i ett litet skutt i starten och att han tappade i position och gled ut ifrån mig ca 50cm åt sidan men ändå i jämhöjd, han rättade dock in sig själv i korrekt position och sista 2/3 av krypet var kanon!

Apporteringen – bra tempo ut, lite slarvigt gripande – han kan betydligt bättre, tyvärr trav tillbaka som efter halva sträckan övergår i galopp innan han saktar in i en lite för långsam ingång – MEN! Inte ett endaste litet tugg och full koncentration på att komma in i korrekt position!!! Vi har övat lite för lite på apporteringen den här våren och det är ett moment som antagligen måste underhållas konstant med den här lilla grabben. Med tanke på vilka problem vi haft tidigare så ska jag dock inte klaga på dagens utförande

Vi har haft precis samma ”konflikt” i hoppet som apporteringen. Och det är ingen annan än jag själv som är den skyldige till dessa konflikter – jag ska inte träna hund när jag är trött eller när jag inte är på humör för då blir det bara pannkaka! Jag måste verkligen tänka igenom allt jag gör och ha fullt fokus på träningen. Vi har haft problem, riktigt stora problem, framförallt med återhoppet. För 3 veckor sedan hoppade han aldrig tillbaka, på grund av att jag min nöt brutit honom EN (1!!!) gång när han gått vid sidan av hindret. Jag har inte varit arg, jag har inte varit tvär, jag har bara brutit honom genom att kliva ur position och säga ”nä nä nä det där blev inte rätt – nu gör vi om” Skandal tar det så hårt, han blir osäker och då lägger han av. Totalt. Exakt samma sak har hänt i apporteringen, men det var mer än ett år sedan och den skadan tog flera månader att reparera och leka bort. Då bröt jag honom när han tjuvade iväg på apporteringen – bara kallade tillbaka honom och sa med lätt röst – det blev lite tokigt. Nu har jag lärt mig hur han fungerar – bryt aldrig, förekom problemen istället. Jag har aldrig tidigare upplevt en så här känslig hund, i varje fall inte på det här sättet. Men å andra sidan kan jag inte påstå att jag har erfarenhet av träning från så många fyrbeningar heller. Därför blev jag så galet lycklig när han idag gjorde hoppet helt föredömligt. Kanonsnyggt helt enkelt! Mattehjärtat värmde

Med full pott på plats och budföring räknade jag ut lite snabbt att vi skulle kunna bli uppflyttade OM vi ”bara” tog oss genom spåret. Förväntningarna var dock inte alls höga, dels för att vi inte spårat så mycket som kanske hade varit önskvärt – men framförallt för att vädrets makter öppnade himlen för oss. Från 10.30-tiden har regnet öst ned i varierande mängd i Umeå. Faktum är att det inte ens kändes kul att försöka bege sig ut i spårskogen, med tanke på vädret. Jag hade svårt att tro att Skandal dels skulle kunna känns vittringen från ett spår som preparerats av ihållande regn, än mindre från några pinnar. Och skulle han göra det trodde jag aldrig att han skulle orka genom hela spåret eftersom han inte har den spårkondition som egentligen krävs – de längsta spåren han har gått har varit 4-500m med 1-3 föremål……

Men regnet till trots kände jag att vi måste testa, om inte annat ta spåret som en bra träning. Skandalen spårade bra, starten gick på ett kalhygge och det bar iväg över stock och sten. Var helt säker på att han missat en pinne när han plötsligt levererar in den första gråbetsade pinnen och då slog mattens hjärta glädjevolter!!! Vi tuffade vidare, över ett dike och in i skogen (vi har aldrig övat på vare sig vegetationsväxlingar eller spår som går över vattenfyllda diken…..) där levereras den andra pinnen… Vidare in i skogen och ut på ett nytt kalhygge där det vinklas och grabben gör en snygg ringning, vi tuffar vidare och pinne 3 och 4 levereras in på löpande band. Nu började jag inse att vi faktiskt hade en chans att klara det här och jag kände glädje av att få tuffa efter en sån bra hund som jag faktiskt hade i selen idag!!! Känslan av att ha noll koll på var man befinner sig och bara lita på att hunden tar en tillbaka till bilen, den känslan är GRYM!!

Den femte pinnen rullade in utan bekymmer och vi tuffade vidare, men då stötte vi på patrull. Jag tror att vi hade nåt vilt som gått i spåret för Skandal stannade upp, vände om och betedde sig väldigt undersökande, kollade av något som jag tolkade som en övergång men valde sedan att väldigt snart fortsätta i spårriktningen. Han var dock störd och här hade vi mycket problem, mycket regn och mycket blåst gjorde säkert sitt till, vi snurrade runt runt ute på kalhygget. Det kändes som om vi sicksackade fram i kanten på kalhygget. Det var ömsom spår ömsom vindsök med hög näsa. Jag lät honom dock bara jobba vidare helt fritt och hakade på och nog höll han på alltid. Här tog det dock MYCKET på krafterna och det tog tid. Hoppet om vi skulle lyckas ta oss runt spåret inom tidsramen började dala. Till slut vänder han dock in i skogen, jag var tveksam för det var lite för hög näsa men den går ned och jag får bättre sug i linan, och efter ca 40m levererar han in den 6e pinnen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! LYCKA!!! Kort därefter låg slutet, lite struligt blev det eftersom slutet låg ca 2-3m från vägen och mottagaren stod på vägen men det löste sig och slutligen var också slutet i hamn. Då visste jag att vi hade debuterat lägre spår utan att behöva skämmas, oavsett om tiden räckte eller ej så kände jag att min hund hade presterat bra mycket över vad jag hade kunnat förvänta mig av honom!!! I bilen på vägen tillbaka till klubben var det en och annan glädjetår som rann nedför kinden!

Sekundrarna var på vår sida idag och totalpoängen känns helt otrolig. Vi hade lite missar här och där, men presterade många tior och jag är sjukt imponerad över Skandals prestation i skogen. I morgon bitti är det en matte som ringer försäkringsbolaget och försäkrar upp en viss liten brunråtta!!

Jag vet att jag tidigare hade en plan av att även starta högre klass i år, men jag tror faktiskt att jag ska ta och revidera den planen. Det är många nya lydnadsmoment som måste tränas in före högrestarten är aktuell och vi har lite (mycket) att jobba med i vårt ff. Dessutom så blir det certprov i höst och vi kommer behöva lägga mycket tid på bevakningen för att det ska kunna kännas tryggt och säkert att gå upp på certprovet. Detta betyder nog att jag kommer behöva fokusera fullt på bevakningen under den resterande tävlingssäsongen, vi kanske får blicka mot högre nästa säsong istället!

Sist men inte minst vill jag säga TACK till alla mina träningskompisar som ställer upp i ur och skur, som peppar, analyserar, diskuterar och på ett eller annat sätt hjälper mig i vår träning! Ni är ovärdeliga! Ingen nämd och ingen glömd! <3

Så, nu är det öppet för fri bedömning, högt i tak och på det bara – Shoot Me!

TACK Pernilla OCH Maria, som filmade. Insåg nu ikväll att vi har två versioner av samma tävlingsstart, något jag helt hade missförstått – men det är klart, förhoppningsvis kan man angripa bristerna från flera håll med två kameror i olika vinklar som visar vad man håller på med för fuligheter!!! Och sist men absolut inte minst – TACK Jenny för redigeringen och publiceringen, vad hade jag gjort utan er!

Dagen har bjudit på Skandalens allra första lydnadstävling. Jag var länge tveksam för om vi var redo eller inte, och mitt absoluta hatmoment har jag skjutit så långt framför mig som det bara har gått – men anmäler man till tävling så man tvingas ta tag i sina brister…

Morgonen började tidigt, termometern visade -20 grader hemma hos oss. Då vet jag också att det är ungefär 5 grader kallare inne i byn… Kallaste natten hittills under denna vinter, naturligtvis… Vi käkade frukost, rastade fyrbeningar och plockade ihop våra prylar innan vi rullade mot ridhuset i Vännäs. Väl framme hade vi gott om tid till godo, rastade en sväng igen (läs: höll på att frysa fast i backen) och gjorde oss hemmastadda i ridhuset. Totalt 19 startande och jag lyckades dra startnummer 16, sköööööönt! Skandalen fick vara med i ridhuset en stund och andas luft fylld av spänning och nerver! Lyckades memorera tävlingsprogrammet och gick sedan ut för att värma en sväng. Under värmningen var det inte mycket som kändes bra – inte med i fria följet, bommade flera lägganden och blev osäker på inkallningen – PANIKKÄNSLA! Nåväl, hunden åkte i bilen och matten satte sig på läktaren och rensade tankarna och motade prestationsångesten (sorry alla vänner o bekanta för att jag antagligen var rätt otrevlig och väldigt osocial…)

Sen var det dags, värmning nummer två full med lek bus och pepp. Det gjorde susen för OJ vilken känsla vi hade på planen idag! Vår såpabubbla var så stark att inte ens en atombomb hade kunnat rubba oss!!!

Lydnadsklass 1 Vännäs BK 2010-11-28

Platsliggning 10
Tandvisning 10
Linförighet 9 – mycket följsam, någon vid sväng i övrigt utmärkt
Läggande 10 – utmärkt
Inkallande 10 – utmärkt
Ställande 8,5 – tar något steg efter kommando
Apportering 9 – håller något osäkert
Hopp över hinder 8 – flams vid avslut, i övrigt utmärkt
Helhetsintryck 9 – fantastiskt fint samarbete, kul att se

Totalt: 1:a pris med 185.5p och 1:a placerad av 19 startande

Starten finns förevigad på film, bästaste Pernilla filmade med sin kamera då min egen tydligen hade bristande energinivå… Filmen kommer nog så småningom bara Pernilla får över den i burken och sedan vidare till min… Har egentligen inte så många kommentarer till dagens poäng. Han kändes jättefin i linförigheten men visst finns det missar och jag önskar i framtiden lite mer tryck i linförigheten/fria följet, det ska vi jobba vidare på i vinter. Sedan vet jag att jag kommer få vissa påtryckningar av Mariah när filmen kommer upp – jag vet vad jag gjort fel och jag gjorde det medvetet, skyller på att jag har för lite tävlingsrutin för att lyckas känna av känslan mellan mig och råttan när vi börjar momenten, men matten ska bättra sig – promise! Betygsavdraget på apporteringen håller jag inte med om, men nog om det för poängen gjorde varken till eller från idag. Den enda egentliga bommen idag var (återigen) det där hoppet. Skandalen hoppar kanonfint och går in i position, vi väntar på tävlingsledarens ”momentet slut” men det dröjjer och Skandalen (operant tränad som han är) drar plötsligt iväg för att göra ett uthopp. Tack du Gode att jag har långa avstånd till hindret, för han hann iväg 1,5m innan jag kommenderar ”fot” och han, mycket konfunderad, vänder tillbaka igen i position Då hade jag nog också tur att jag inte avverkat mitt fotkommando redan, fast hade han fått kommandot hade han ju aldrig bjudit beteende själv å andra sidan heller Lärdom för matte!

Dagens bästa var känslan vi hade genom hela programmet, dagens näst bästa var domaren Maria Palmqvists kommentar under betyget Helhetsintryck - ”Fantastiskt fint samarbete, kul att se!” Det värmer något så otroligt hela vägen och rakt in i hjärtat! Dagens bonus var pallplatsen, för placeringar är aldrig annat än ren bonus! Och dagens dubbelbonus stod våra träningskamrater Pernilla och Wiper för – de visade upp en otroligt fin runda som räckte till pallplats nummer två! Delad glädje är dubbel glädje – eller hur?! Framtidens bästa var helt klart att Skandalen har uppvisat några mycket starka kvaliteter för sin matte. Den här hunden verkar fungera som så, att ju mer störning det finns, i form av folk, hundar, liv och rörelse – desto mer fokuserad blir han på sin matte, detta trots att han inte är tränad i tillräcklig mängd för att egentligen kunna lyckas med den störningen vi hade idag… Vågar jag ana att det finns en mästerskapshund någonstans inne i den här lilla kroppen….?

Nu lutar vi oss tillbaka i soffan och njuter ett tag, en dag lite senare i december ska vi försöka sammanfatta vårt första tävlingsår tillsammans och naturligtvis också smida planer och mål inför kommande tävlingssäsong! För jag lovar, ni kommer få se mer av oss i framtiden!

to be continued…

Här kommer poängen – Akl sph Skellefteå BK 2010-09-18

Lydnad
Linförighet 7,5-8,5
Framförgående 8-8
Platsläggande 10-10
Inkallande 10-10
Apportering 10-9,5
Hopp 0-0
Platsliggande 10-10

Specialmoment
Budföring 9-9
Spårning 8-8,5

Totalpoäng: 252.75p och uppflyttad till lägre klass spår!

Tävlingsdagen började tidigt, Skandalen yrkade på morgonmys efter att ha tillbringar två dygn på pensionat pga mattes tjänsteresor. Självklart mös vi som bara den – vem tackar nej till något sådant?! Vid 5 snåret var det dags att kliva upp och plocka ihop prylarna, fixa fika och rasta fyrbeningar. Därefter styrdes bilen mot Skellefteå BK.

Vi drog startnummer tre och dagen började med budföring på planen, därefter begav vi oss mot skogen. Tillbaka till klubben för lydnad och sist men inte minst platsliggningen. Ett kanonupplägg för gröna hundar, och framförallt att lägga platsen sist – då man förhoppningsvis slipper förare som chansar… En stor eloge till Skeå BK!!

Till att börja med kan vi nog säga att matten har fått i hemläxa att läsa igenom regelhäftet före nästa start! Budföringen var klockren från lillråttans sida, men tydligen får man inte kommendera in hunden till sidan då han kommer i full sula. Jag är ganska säker på att detta var tillåtet tidigare före förra regelrevideringen? är i alla fall helt hundra på att jag alltid gjort så med gråben och har aldrig fått avdrag… Nåja 2 poäng spelar ju ingen roll i det stora hela

Spårarbetet gick över en sandhed. Han spårade mycket bra, riktigt riktigt bra om du frågar mig. Träningsupplägget har verkligen gett resultat, det gick relativt lugnt och metodiskt med låg nos och drag i linan hela tiden, trots den korta liggtiden. Lite tapp en gång men tog vinklarna mycket bra och markerade apporterna väldigt fint trots att jag medvetet höll igen på belöningarna. Avdraget vi fick i spåret har jag lite svårt att acceptera för det stämmer faktiskt inte. Domaren ansåg nämligen att jag styrde hunden till första apporten – jag förstår inte riktigt hur man gör den bedömningen, hur kan man med säkerhet säga att man styr eller läser sin hund i en klass där man själv har lagt spåret?! Nåja, bedömningen skuggas antagligen av att det var en domaraspirant med som bakdömde. Jag visste faktiskt inte exakt var spåret gick, fick mindre drag i linan än då han har spåret i näsan och blev osäker, väntade ut honom (med drag i linan) men så vände han inåt och återtog det ordentliga, riktiga draget i linan – när jag är som mest osäker på om han är rätt eller fel ute så markerar han helt plötsligt den första apporten. Glädje! Tuffade vidare på spåret och hade domarna hack i häl, på tredjesträckan blev den nyfikna lilla kelpien störd av snacket bland domarparet så han stannar upp och kikar (kanske inte helt oväntat med en nyfiken kelpie med paraboler till öron och som aldrig haft med sig någon i spåret?!). Väntar ut honom och han tar själv upp spåret efter några sekunder och markerar slutapporten, men vill helst ha den för sig själv Lite småbitter var jag nog efter skogen – eller hur Mariah Men jag visste ju att poängen ändå räckte för uppflytt bara lydnaden höll – och det gjorde den ju också!

Väl tillbaka på klubben blev det en lång väntan, passade på att rasta fyrbeningarna och socialisera Delta. Mitt i pausandet kom också ösregnet, med lite lätt muller på avstånd. det höll på i nån timme innan det gav sig och lagom till lydnadsstarten sprack himlen upp, jag tror till o med att vi hade sådan tur att vi fick lite sol Värmde honom en sväng på agilityplanen på lunchen och han kändes helt ok, inte så bra som han kan kännas men helt klart godkänt. Ofta går han ju bäst efter en ordentlig genomkörare men jag var rädd att han skulle vara lite småslut efter spåret – uthålligheten har vi inte hunnit träna upp ännu. In i bilen och vila en stund och sedan kikade jag igenom programupplägget på första hunden innan jag triggade igång lillgrabben igen.

Linförigheten och framförgåendet är egentligen inte så mycket att orda om, jag tycker vi fick lite för bra betalt om jag ska vara ärlig. Här måste matte skärpa sig och träna mer linförighet för det gör vi aldrig, han går otroligt mycket bättre i ff och jag förstår faktiskt inte varför man ska måsta ha ett jäkla koppel hängande där på tävlingsplanen?! Framförgåendet har jag ärligt talat skitigt fullständigt i, han drar och drar snett men stannar allt som oftast fint. Sak samma – det är 20p och bara med i en klass till. Det finns viktigare moment att lägga krutet på! För vi har inte tänkt harva runt i de här klasserna så länge till På platsläggandet var han fint med i framföringen (inget koppel ) och small i backen utan att blinka trots alla vattenpölar – det är min kille det! Inkallningen – fint tempo och bra ingång, apporteringen – kanon kanon, min lillkille! Vi har kämpat oss förbi problemen i detta moment och att det fungerar även på tävling gör mig varm i hjärtat! lite smårull på slutet men har inte velat ta tag i det innan tävling med risk för att skapa konflikt. Tyvärr nollade vi återhoppet, han hamnade lite för snett – han brukar fixa det ändå men nä, och kanske lika bra det för det var väldigt halt och slirigt.

Redan innan tävlingen hade jag sagt till mig själv att om vi klarade uppflytt utan platsliggning skulle vi stå över den, den möjligheten hade jag ju då platsen gick sist – och likaså hade de ekipage som inte hade chans att uppnå uppflytt möjligheten att avstå sin plats om de var osäkra på sin hund i det momentet. Platsen i de lägre klasserna kan alltid vara lite si och så, tyvärr är det allt för många förare som chansar för ”det kan ju gå vägen”. Delta blev ju tyvärr utsatt för hundar som gick på henne på platsen de första två tävlingarna vi startade och på henne satte det mycket djupa spår, trots att det aldrig var någon som gruffade eller muckade. Det tog över ett år innan jag kunde lägga henne med okända hundar och hon blev aldrig riktigt trygg igen i sin platsliggning.

Tyvärr räckte inte vår totalpoängen till med en nolla på hoppet, utan vi tvingades lägga platsen för att få uppflytt. Skandalen har en mycket trygg och fin plats, det är inte honom jag tvivlar på, utan snarare mina medtävlare. Visst, allt kan hända – man kan aldrig vara säker när man har med djur att göra. Men visst vet man om man har en trygg plats som fungerar till 99%

Vi lägger hundarna och utgår, vänder upp på 30m och skandalen ligger tryggt med huvudet i backen. Efter kanske en halv minut börjar hunden brevid vifta på svansen, och kort därefter går han upp och inriktar sig på Skandalen. Står först på ca 4m håll och viftar, gör lite lekinviter. Skandalen bara tittar på mig med huvudet i backen, lugnt och tryggt. Den andra hunden börjar gå mot och nu börjar jag protestera – med Delta friskt i minnet är det här min värsta mardröm! Domarna vill dock inte bryta, hunden går slutligen hela vägen fram till Skandal och ställer sig framför hans huvud på ca 30-40cm avstånd. Svansen går hela tiden och Skandalen ligger kvar – med huvudet i backen. Nu blir jag riktigt jävla förbannad på domarna som fortfarande inte vill bryta. Hunden gör lite försiktiga framstötningar och nu åker Skandalens svans rätt upp som en flaggstång, men fortfarande med huvudet i backen. Då, blir föraren av den andra hunden kommenderad att gå och hämta sin hund. Vid det här tillfället är jag så förbannad och det hoppar väldigt många svordomar och grodor ur min mun – visst, de ska klara störning, men två hanhundar mellan 18-20 månader, det kan sluta riktigt riktigt illa och dessutom i en sådan situation där de är platsade.. eller – i varje fall var min hund platsad och tar sin uppgift på största allvar. Det tar av förklarliga skäl lite tid innan föraren kommer fram till sin hund och kan ta undan den – och Skandalen har då försiktigt rest sig upp i halvsittande, men så snart hunden är borta lägger han sig ned igen med hakan i backen. Det blev omläggning och vid återgången ser jag hur himla osäker Skandalen är – han vet ju att det blev lite tokigt, men fy fan vilken bra hund jag har! Vi tog nån minut med klapp och beröm och han fick minsann veta att han är världens absolut bästa! Funderade snabbt på om jag skulle strunta i omläggningen men valde att lägga eftersom att vi då hamnade på kanten och jag visste att schäfern bredvid var stensäker. Han var lite osäker under nedläggandet men låg sedan helt blick stilla med hakan i backen i sina 3 minuter. När jag såg honom ligga där tryggt och tiden började närma sig slutet kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre – min älskade underbara lilla kelpieprins!

Jag kan dock inte annat än längta till nästa regelrevidering, eftersom det då innebär att en sådan här hund hade blivit rapporterad. Ingen mer tävling för vår del förrän rapporteringsskyldigheten är ett faktum! Och en stor eloge till de domare som bryter platsen / uppmanar förare att hämta sina hundar i ett TIDIGT skede! Jag tycker det är rent elakt att utsätta (TESTA) en platsliggande hund för det Skandalen fick utstå igår!

Nu ska vi ladda batterierna, träna vidare och så småningom komma igen!
På återhörande!