Lägre klass spår Umeå BHK 2011-05-29 – 542,25p Uppflytt och klassvinst!!!

Uppdateringarna duggar inte tätt. Mycket att stå i och inte fullt så mycket av intresse att rapportera kanske. Helgen har bjudit på en hel del trevligheter, bland annat har jag nu lyckats förnya min kompetens som tävlingssekreterare vilket innebär att klubben numera har dubbelt så många funktionärer på den posten!!! Jag känner mig en aning ringrostig men jag tror att det ska gå bra att komma in i gamla gängor igen!

Idag har jag och lillråttan debuterat lägre klass spår och jag är sjukt imponerad av min lilla pärla – han har skött sig föredömligt och jag kan inte vara annat än grymt nöjd med våra prestationer. Ända sedan jag styrde kosan mot stan i fredags eftermiddag har nervositeten legat o grott i maggropen. Fler än en gång har jag frågat mig själv varför jag håller på med sånt här när nerverna verkar sitta mer utanpå än inuti kroppen… Nåja, när klockan ringde i morse så var jag så slut att nervositeten faktiskt övergått i en lindrigare form av anspänning. Tur var väl det!

Lägreklass hundarna hade äran att börja med lydnaden. Istället för att se det negativt (vilket jag faktiskt gjorde i början av veckan) gick jag in på planen med målet att få hela lydnadsprogrammet att hålla ihop från start till mål. Vi har haft det lite struligt på lydnaden ett tag, Skandal har känts seg och lite omotiverad, vi har haft tjall på hoppet till och från ända sedan förra sommaren, apporteringen är ett never ending story men det absolut största orosmolnet jag haft är faktiskt en dålig känsla i ff/linförigheten. Vi avverkade lydnadsdelen för certprovet – tjänstehund för några veckor sedan och genom det lydnadsprogrammet hade vi verkligen noll känsla. Då gick jag av planen med en mycket uppgiven känsla inombords trots att det på papperet inte var några oklarheter. Just därför hade jag gärna önskat skogsarbetet först idag – för då hade vi sluppit köra en avprogrammerande lydnad om vi inte hade kommit runt i skogen. Men. Kanske är det så att inställningen är halva resultatet!

Idag höll vi i varje fall ihop igenom hela lydnaden, det kändes jämt och bra. MEN vi har grymt mycket att jobba vidare på, det är bara att sätta sig ned och analysera filmen, plocka fram och vrida och vända på alla små detaljer – allt för att kunna förbättra för framtiden!

Lägre klass spår Umeå BHK 2011-05-29

Lydnadsmoment:
Linförighet 8,5 – 8      (vid sväng, sent sättande, position, släpar i sväng)
Framförgående: 5 – 6      (kort, stretar, tjuvar, avslut, nosar avstånd)
Platsläggande: 10 – 10
Inkallande: 10 – 10
Krypande: 9 – 8      (hög bak)
Apportering: 8,5 – 8      (gripande, tempo in, tveksamt gripande, tempoväxling)
Hopp: 10 – 10
Platsliggning m skott: 10 – 10

Specialmoment:
Påsläpp på spår: 10 – 10
Spårning: 9 – 9      (6+1, 24min)
Budföring: 10 – 10

Totalt: 542,25p och uppflyttad till högre klass!

Vi måste jobba vidare på vårt fria följ, framförallt position och kontakt i vändningar, ingångar och halter. Här måste vi verkligen lägga mycket krut, förbättra attityden och slipa till detaljer för det ser förjävligt ut rent utsagt! Har inget att orda om poängen på framförgåendet – vi har inte engagerat oss så mycket på momentet eftersom det inte ger så bra betalt och dessutom försvinner i de högre klasserna. Förstasträckan drog han åt höger och började dessutom nosa lite i backen (???) men andrasträckan var mycket bättre. Nåja, aldrig mer framförgående och aldrig mer linförighet (han går bättre utan det där kopplet…)

I krypet har vi haft lite problem med länkningen från inkallningen – ofta är han alldeles för taggad efter ett tempomoment och har svårt att varva ned och koncentrera sig i kryptekniken. Och stress i krypet fungerar icke – då blir det lite skutt och tappar position osv. Annars kryper han i regel mycket bra och senaste veckan har övergångarna inkallning – kryp faktiskt fungerat riktigt bra trots att jag medvetet provocerat fram hög aktivitet (intensiv belöning) efter inkallningen. Idag lyckades jag inte riktigt samla ihop honom efter inkallningen – det resulterade i ett litet skutt i starten och att han tappade i position och gled ut ifrån mig ca 50cm åt sidan men ändå i jämhöjd, han rättade dock in sig själv i korrekt position och sista 2/3 av krypet var kanon!

Apporteringen – bra tempo ut, lite slarvigt gripande – han kan betydligt bättre, tyvärr trav tillbaka som efter halva sträckan övergår i galopp innan han saktar in i en lite för långsam ingång – MEN! Inte ett endaste litet tugg och full koncentration på att komma in i korrekt position!!! Vi har övat lite för lite på apporteringen den här våren och det är ett moment som antagligen måste underhållas konstant med den här lilla grabben. Med tanke på vilka problem vi haft tidigare så ska jag dock inte klaga på dagens utförande

Vi har haft precis samma “konflikt” i hoppet som apporteringen. Och det är ingen annan än jag själv som är den skyldige till dessa konflikter – jag ska inte träna hund när jag är trött eller när jag inte är på humör för då blir det bara pannkaka! Jag måste verkligen tänka igenom allt jag gör och ha fullt fokus på träningen. Vi har haft problem, riktigt stora problem, framförallt med återhoppet. För 3 veckor sedan hoppade han aldrig tillbaka, på grund av att jag min nöt brutit honom EN (1!!!) gång när han gått vid sidan av hindret. Jag har inte varit arg, jag har inte varit tvär, jag har bara brutit honom genom att kliva ur position och säga “nä nä nä det där blev inte rätt – nu gör vi om” Skandal tar det så hårt, han blir osäker och då lägger han av. Totalt. Exakt samma sak har hänt i apporteringen, men det var mer än ett år sedan och den skadan tog flera månader att reparera och leka bort. Då bröt jag honom när han tjuvade iväg på apporteringen – bara kallade tillbaka honom och sa med lätt röst – det blev lite tokigt. Nu har jag lärt mig hur han fungerar – bryt aldrig, förekom problemen istället. Jag har aldrig tidigare upplevt en så här känslig hund, i varje fall inte på det här sättet. Men å andra sidan kan jag inte påstå att jag har erfarenhet av träning från så många fyrbeningar heller. Därför blev jag så galet lycklig när han idag gjorde hoppet helt föredömligt. Kanonsnyggt helt enkelt! Mattehjärtat värmde

Med full pott på plats och budföring räknade jag ut lite snabbt att vi skulle kunna bli uppflyttade OM vi “bara” tog oss genom spåret. Förväntningarna var dock inte alls höga, dels för att vi inte spårat så mycket som kanske hade varit önskvärt – men framförallt för att vädrets makter öppnade himlen för oss. Från 10.30-tiden har regnet öst ned i varierande mängd i Umeå. Faktum är att det inte ens kändes kul att försöka bege sig ut i spårskogen, med tanke på vädret. Jag hade svårt att tro att Skandal dels skulle kunna känns vittringen från ett spår som preparerats av ihållande regn, än mindre från några pinnar. Och skulle han göra det trodde jag aldrig att han skulle orka genom hela spåret eftersom han inte har den spårkondition som egentligen krävs – de längsta spåren han har gått har varit 4-500m med 1-3 föremål……

Men regnet till trots kände jag att vi måste testa, om inte annat ta spåret som en bra träning. Skandalen spårade bra, starten gick på ett kalhygge och det bar iväg över stock och sten. Var helt säker på att han missat en pinne när han plötsligt levererar in den första gråbetsade pinnen och då slog mattens hjärta glädjevolter!!! Vi tuffade vidare, över ett dike och in i skogen (vi har aldrig övat på vare sig vegetationsväxlingar eller spår som går över vattenfyllda diken…..) där levereras den andra pinnen… Vidare in i skogen och ut på ett nytt kalhygge där det vinklas och grabben gör en snygg ringning, vi tuffar vidare och pinne 3 och 4 levereras in på löpande band. Nu började jag inse att vi faktiskt hade en chans att klara det här och jag kände glädje av att få tuffa efter en sån bra hund som jag faktiskt hade i selen idag!!! Känslan av att ha noll koll på var man befinner sig och bara lita på att hunden tar en tillbaka till bilen, den känslan är GRYM!!

Den femte pinnen rullade in utan bekymmer och vi tuffade vidare, men då stötte vi på patrull. Jag tror att vi hade nåt vilt som gått i spåret för Skandal stannade upp, vände om och betedde sig väldigt undersökande, kollade av något som jag tolkade som en övergång men valde sedan att väldigt snart fortsätta i spårriktningen. Han var dock störd och här hade vi mycket problem, mycket regn och mycket blåst gjorde säkert sitt till, vi snurrade runt runt ute på kalhygget. Det kändes som om vi sicksackade fram i kanten på kalhygget. Det var ömsom spår ömsom vindsök med hög näsa. Jag lät honom dock bara jobba vidare helt fritt och hakade på och nog höll han på alltid. Här tog det dock MYCKET på krafterna och det tog tid. Hoppet om vi skulle lyckas ta oss runt spåret inom tidsramen började dala. Till slut vänder han dock in i skogen, jag var tveksam för det var lite för hög näsa men den går ned och jag får bättre sug i linan, och efter ca 40m levererar han in den 6e pinnen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! LYCKA!!! Kort därefter låg slutet, lite struligt blev det eftersom slutet låg ca 2-3m från vägen och mottagaren stod på vägen men det löste sig och slutligen var också slutet i hamn. Då visste jag att vi hade debuterat lägre spår utan att behöva skämmas, oavsett om tiden räckte eller ej så kände jag att min hund hade presterat bra mycket över vad jag hade kunnat förvänta mig av honom!!! I bilen på vägen tillbaka till klubben var det en och annan glädjetår som rann nedför kinden!

Sekundrarna var på vår sida idag och totalpoängen känns helt otrolig. Vi hade lite missar här och där, men presterade många tior och jag är sjukt imponerad över Skandals prestation i skogen. I morgon bitti är det en matte som ringer försäkringsbolaget och försäkrar upp en viss liten brunråtta!!

Jag vet att jag tidigare hade en plan av att även starta högre klass i år, men jag tror faktiskt att jag ska ta och revidera den planen. Det är många nya lydnadsmoment som måste tränas in före högrestarten är aktuell och vi har lite (mycket) att jobba med i vårt ff. Dessutom så blir det certprov i höst och vi kommer behöva lägga mycket tid på bevakningen för att det ska kunna kännas tryggt och säkert att gå upp på certprovet. Detta betyder nog att jag kommer behöva fokusera fullt på bevakningen under den resterande tävlingssäsongen, vi kanske får blicka mot högre nästa säsong istället!

Sist men inte minst vill jag säga TACK till alla mina träningskompisar som ställer upp i ur och skur, som peppar, analyserar, diskuterar och på ett eller annat sätt hjälper mig i vår träning! Ni är ovärdeliga! Ingen nämd och ingen glömd! <3