MT Örebro BK 2012-04-29

Här kommer en snabb uppdatering av gårdagens mentaltest för de nyfikna;

Samarbete /Lek ; Föremål/Förare :  5 – kommer tillbaka utan uppmaning för fortsatt lek
Samarbete / Lek; Föremål / TL: 2 – Leker själv, kommer inte tillbaka
Gripa; ta tag 5m: 5 – Griper direkt med hela munnen
Gripa; ta tag 40m: 5 – Griper direkt med hela munnen
Gripa; hålla i 5m: 5 – Fast bett, alt växlar till bättre bett 1 ggr som bibehålls
Gripa; hålla i 40m: 4 – Byter tag vid något tillfälle
Gripa; slita dra 5m: 5 – Drar emot under hela momentet
Gripa; slita dra 40m: 5 – Drar emot under hela momentet
Förföljande: 5 – Startar med hög fart – målinriktad
Förföljande gripande: 2 – Griper inte, nosar på föremålet
Uthållighet: 2 – Jobbar mindre än 30 sek

Del 1: 127 poäng

Social självsäkerhet: 5 – Är socialt säker i alla situationer
Social nyfikenhet: 4 -Besvarar när figurant bjuder
Handlingsförmåga: 4 – Är aktiv för att lösa uppgifter i de flesta situationer
Anpassningsförmåga: 3 – Låg intensitet i några testsituationer
Koncentration: 4 – Koncentrerad, men med något kort avbrott.
Avreaktion: 4 – Avreagerar med någon tidsfördröjning i enstaka situationer
Minnesbilder: 5 – Visar enstaka minnesbilder utan undvikande beteenden
Rädsla: 2 – Rädd. Enstaka flykter / flyktstarter
Aggressivitet: 4 – Visar liten aggression
Nyfikenhet: 4 – Går fram utan hjälp, någon tidsfördröjning
Skott: 5 – Ingen reaktion, kontroll vid första skottet
Imponer-/hotbeteenden: 5 -Inga imponerbeteenden

Del 2: 309 poäng

TOTALT: godkänd mentaltest 436 poäng

En test är en bild av en dag i hundens liv. Denna hund imponerar på matte mångt mycket mer än siffrorna på ett protokoll. Ännu en gång har han visat hur bra han är i vardagen. Den här semestertrippen har vi umgåtts med vänner – vilket även innefattar annan högtempererad hanhund. Det har inte varit några problem att ha hundarna tillsammans, varken  i liten lägenhet eller tillsammans lösa på promenader trots att de inte umgåtts speciellt frekvent eller långvarigt. Dessa individer accepterar och framförallt visar varandra respekt och det gör mig glad över att jag fått äran att ha denna pärla i min ägo!

Natten mot mentaltestet tillbringade vi under samma tak som höglöpande tik, faktiskt så sent som sista promenaden en halvtimme före testet var vi ute och promenerade med denna tjusiga kelpieflicka. Och det påverkar honom inte det minsta. Nada. Ingenting. Inte ett pip, inte ett tjut. Vi sover nätterna igenom och vi har dem lösa på promenaderna (men i omgångar för säkerhetsskull…) Det är väl klart att det kommer något litet försök till uppvaktande emellanåt men det dämpas mycket lätt. Behöver jag säga att jag har världens bästa kelpiepojke?!

Året spårpremiär är avklarad!!!

På nyårsdagen planerade jag 2012 års spårpremiär till den 2:a januari, men när vi slog upp ögonen den morgonen möttes vi av 3 dm nysnö och en himmel som fortsatte ösa ned dessa evigt vita flingor… Sedan dess har vi haft gott om snö här uppe i norr. Såhär i början av april har solen äntligen gjort sitt jobb och i de gläntor där solens strålar har fått jobba ostört har blåbärsriset börja kika fram. Fortsatt kalla nätter har gett oss en mycket fin skare. Så länge solen inte värmer för mycket om dagarna bär skaren oss hur långt vi än vill! UNDERBART!

Idag var det dax att damma av nosen som legat i träda sedan nån gång i november . Brukar inte ha så mycket förväntningar av säsongens första spår – det kan ju gå lite hur som helst Lade ut ett ganska orginellt spår, ca 800m med 6 föremål; metall, plast, tyg & 3x trä. Ett par vinklar och några övergångar mellan skogsmark och skarsnö, dessutom kunde vi trixa in en övergång i form av ett skidspår Liggtiden blev strax över två timmar.

Fick ett fint (kort) upptag och han valde rätt väg på skaren, spårade lugnt och noggrannt, slarvade vid första vinkeln men kom tillslut på sig själv och ringade tillbaka. Spåret gick upp för en backe, första föremålet levereades in. Tuffade vidare och fick en övergång till blåbärsris, något tvekande, hade lite svårt att fästa på spåret på det nya underlaget men jobbade sig tillbaka, övergång på kort bit snö/skare innan det fortsatte på mer blåbärsris och mossa. Levererade in andra föremålet. Tuffade vidare, andra vinkeln lugnt fint och metodiskt. Tillbaka igen ut på kalhygget och återigen över på skaren. Här var det lite störning i form av har- och rådjursspår. Liten nyfiken kille kollade av och valde rätt. Plockade in tredje föremålen  (lypsylmetallburk) och tuffade vidare iväg. Ny övergång in på skogsmark, återigen svårt att fästa på spåret vid övergången, skare – skog och hade det jobbigt att lösa vägen över fallet träd men levererade tillslut det 4e föremålet. Hade fortsatt svårigheter att fästa ordentligt och gick emellanåt upp och vindade, den lilla råttan tog även en självutnämnd paus mitt i alltihop i form av snurr och mys i snön (matten ej lika nöjd med situationen…) Nånstans här missade vi ett föremål i form av ett mjölkrör (plast) – han gick vid sidan av och fick antagligen den inte i näsan. Därefter gick spåret på skaren upp på åsen och runt bergsknallarna, hade två övergångar i form av skidåkare. Något ofokuserad i spårarbetet här, han släppte spåret ett par gånger. Första övergången – mycket nyfiken kelpie övergår till att spåra skidåkare…. Andra övergången – kollar av men väljer rätt!! Tar vinklarna finfint och levererar tillslut in sista föremålet!

Summa summarum: ringrostig, ofokuserad och delvis omotiverad kelpiekille med halvtaskig spårkondition.  Som tur är kan det bara bli bättre

Operation: hjärntvätt av liten kelpie…

Nytt år och nya utmaningar!

Året inleddes med en inspirerande lydnadskurs för Mariah. Full av motivation har vi nu tränat, tränat och åter tränat. Det går framåt, det går bakåt och i vissa skeden står det ganska stilla – men det är väl så det är när det gäller hundträning Bara härda ut,  bita ihop och köra på!

Just nu ligger fokus på att hjärntvätta den lilla känsliga kelpiepojken till att ge 120 knyck på inkallningarna, osäkerheten kommer med jämna och ojämna intervaller – då stannar han upp, smyger och visar upp ett eye-beteende… Han tycker väl att matte är en riktig fårskalle antar jag… Inkallningen kommer bli en svår nöt att knäcka, men Mariahs ljuva stämma ekar i skallen ”det sämsta momentet skall bli ditt bästa…” Frågan är bara hur jäkla krokig vägen dit blir?! Måste tänka utanför ramarna, måste måste måste!

Skallet sitter finfint till o med med kommendering, men vi har problem om han är flåsig, har sprungit mycket eller är kall i halsen – det finns inte i närheten ett så naturligt skall som en riesenschanuzer men å andra sidan är väl skallet är det enda gråben kan (vill…) göra 10-mässigt också

Framåtsändandet har börjat strula till sig, här har det faktiskt gått bakåt de senaste passen. Det är svårt att få till träningen som jag vill ha den men måste verkligen fokusera på detta framöver. Svårigheten har kommit när vi lagt på inkallningsdelen – överträning överträning överträning är väl det som gäller!

Har börjat med ett nytt upplägg i apporteringsträningen, bara hunnit testa två gånger ännu men än så länge verkar det bära frukt om man så säger. Lillråttan får ligga i bilen eller inomhus, och bara komma ut för att köra en eller två släta träapporteringar. Snacka om taggad grabb så snart han ser apportbocken. Kanonfin attityd, snygga gripanden och bra tempo in. Detta är nog något att köra vidare på! Har börjat introducera tungen också och han gör det bra men har det lite småjobbigt, vill gärna trava in och lite för slapp i greppet så den glider lätt på sned vilket ger lite balansproblem. Ska backa och bygga om tungen till 1kg till att börja med och se till att få det snyggt där först. Backa bandet och kräva att han håller i den håååååårt. Vet inte riktigt hur jag sedan ska välja att lägga den bara, ligger apporten på tvären så att han ska ta den rakt framifrån på utgången tvekar han i gripandet (och kanske blir det onödigt mycket belastning i nacken om han smäller i och sen vänder om med 2kg i käften?) så då får vi lätt ett dåligt gripande, kanske kanske är det bättre att lägga apporten längs med så han får bromsa in och börja vända upp mot apporten innan han griper – borde också bli mindre belastning på nacken… Tja, jag tror vi får pröva oss fram här… Någon som har några tips?

Vi jobbar vidare och målet en högrestart i vår känns inte helt omöjligt faktiskt. Trist att vi fått så mycket snö bara. Undrar i mitt stilla sinne hur länge den kommer ligga kvar? För någon vecka sedan satt jag och kikade in tävlingskalendern och insåg att tävlingsspårsäsongen här uppe är ganska precis 4,5 månad – jajjemen, ni läste rätt – 4,5 MÅNAD !!! Första högrespåret går sista helgen i maj, och den sista i början av oktober och lägg då till sommaruppehållet…. Ibland längtar jag faktiskt tillbaka till södra sverige

2011 börjar närma sig sitt slut

och det är därmed dags att knyta ihop säcken, summera året och kavla upp ärmarna för kommande tider!

Vi har inte riktigt hunnit med så mycket som jag önskat under det här året, det har bland annat inte blivit någon högre start för oss i höst. Hoppet mellan lägre och högre klass i brukset är faktiskt ganska stor, i varje fall bra mycket större än jag hade tänkt mig Sedan är jag faktiskt ganska duktig på att skynda långsamt – tycker inte det finns någon anledning att anmäla till tävling när vi inte har nån chans att klara uppflytt. Eller chans och chans, ibland kan man ju ha tur och ha marginalerna på rätt sida om strecken och visst är det så att hur säker man än känner sig så kan det faktiskt skita sig. Men jag vill ändå gå ut på banan och kunna känna mig trygg i att vi faktiskt kan det som krävs, för att klara det vi är där för att klara!

Sent i höstas betade vi av certprovet för tjänstehund bevakning. Under våren 2012 ska matten hinna med att göra sin del av utbildningen och när det är klart ska vi bli placerade i förbandet och får börja jobba på riktigt! Förhoppningsvis innebär det att vi under nästa höst kommer vara med på den första riktiga övningen! Det ska bli så galet roligt – det här är en helt ny värld som öppnar sig!!

Utöver detta lyckades vi med att knipa det andra förstapriset i lydnadsklass 1, det blev en liten spontananmälan sådär i förbifarten utan att egentligen ha tränat så mycket lydnad. Så blir det när man jobbar mycket och är fullt fokuserad på tjänstehundscertningen – det finns inte hur mycket tid som helst över Trots det så känns Skandal väldigt trygg och säker i momenten och jag var väl inte direkt orolig för att inte lyckas knåpa ihop poäng så det skulle räcka. Nu vet jag inte hur det blir, om det blir någon fler start i ettan. Det känns som om man lika gärna kan göra det när det bara är en kvar liksom, men samtidigt känns det lite tråkigt… Med de nya reglerna blir hoppet upp till klass 2 inte speciellt stort, det är rutan och fjärren som tillkommer. Fjärren brukar vi träna inomhus om kvällarna när vi inte hunnit göra så mycket annat om dagarna. Rutan har jag knappt börja fundera över. Vi får se om det blir någon lydnadsstart under 2012 – det är brukset som kommer komma i första hand under nästa år!

2012 inleds med att Skandal fyller 3 år, detta innebär också att det är dags för korning. Jag hoppas på en korning tillsammans med kullsyskon under våren – vi har redan planerat att ta semester i samband med detta och åka söderut för att stilla lite andra planer. Jag hoppas att allt klaffar!

Under året hoppas jag att vi hinner med några utställningar med (förhoppningsvis) gott resultat – dvs två cert till i bagaget och därmed också en utställningschampion i hemmet. Jag som har varit totalt anti sådant här de senaste året faktiskt funderat på att till o med bli medlem i SKK och ställa på någon internationell utställning här uppe, kanske kanske kan man ha sådan tur att man lyckas sno åt sig ett CACIB också?! Tja, han verkar ju vara fin säger de som kan så man får väl ge det åtminstone ett försök!

Stora planer finns det, undrar bara om man kommer få tiden att räcka till?! Lite småstressad blir jag allt, men tiden går fort när man har roligt! Jag får önska mig ett lugnt arbetsår så kanske det går att lösa Om önskningarna slår in – Ja, det lär vi veta om ungefär ett år

Nu tar vi en kort vintervila, hundarna ska vaccineras och munnarna måste putsas. Vi ska fira jul och nyår och det nya året inleds med ett finbesök av Mariah! Även om det är rackarns bra träningsmässigt att snön lyser med sin frånvaro, hoppas jag att jag kan få uppvisa ett hem i vinterskrud! Längtar! Både efter Mariah, och lite pudersnö

Andra förstapriset lydnadsklass 1!

I söndags var det dags igen, ett plötsligt och oplanerat infall resulterade i en spontananmälan till ytterligare en lydnadsstart! Vi har pysslat med lite andra saker än just lydnad under vår-sommar-höst, så det känns kanske lite otippat

Dagen bjöd på några plumpar och några fina stabila bitar. Som vanligt har vi en hel del att jobba vidare på, konstigt vore väl annars   Något splittrad och ofokuserad Skandal till en början, men det lossnade ganska snart. Efteråt var jag inte alls nöjd med prestationen, men efter att ha sett filmen så inser jag att det kändes 10 gånger sämre än det såg ut!!! Lite synd på ställandet – matte (som är något förkyld) fick en liten groda i halsen så jag är faktiskt glad över att han faktiskt stannade till – och stod kvar! Vi har tränat lite mycket framåtsändande den senaste tiden. En vecka före tävlingen blev jag kommenderad igenom i delar av programmet och fick då uppleva något väldigt spännande! Två gånger på raken gör råttan fina ställanden, men när jag påbörjar återgåendet så vänder han 180 grader och skrittar lungt och metodiskt iväg i samma riktning som mig! Jag måste ha sett rolig ut där jag bara stod och gapade de sekundrarna det tog innan jag förstod Älskade lilla prins som alltid vill göra rätt!!!

Lydnadsklass 1 Vännäs BK 2011-11-27

Plats 10
Tandvisning 10
Linförighet 7,5
Läggande 10
Inkallning 10
Ställande 9
Apportering 10
Hopp 10
Helhet 9

Totalt 186p

Nu är säsongen 2011 över, vi tar en liten paus  och efter jul kommer hårdputsningen inför våren 2012 inledas!

TJH (FM) Grejaskogens Skandal

Det är dags att fira! Den lille faan har erövrat sin första titel! och matten har utbildat sin första tjänstehund!!! För den som inte provat på bevakning – gör det!! Det är utan tvekan den roligaste hundträningen jag någonsin pysslat med!!!

Certprovet kom lite hastigt och lustigt, tre dagar innan avresa fick jag veta att det var dags. Hade gärna känt mig lite mer förberedd men började ladda mentalt på en gång. När det mesta faktiskt kändes helt ok, då blev den mentala uppladdningen lite naggad i kanten för en stund så att säga. Något stressande, men tack vare finfint stöd av Jenny och Klumpen som supportade oss i Boden hela helgen gick det vägen, även om det inte var helt smärtfritt.

På fredagkvällen plockade vi upp Jenny i Skellefteå och stannade till strax norr om stan för två snabba patrulleringar med ljud. Råttan var verkligen i sitt esse och gjorde en kanonfin markering på över 100m. Lätt i sinnet packade vi oss in i bilen igen och fortsatte färden, jag satt mest med ett leende på läpparna. Vi hann bara några kilometrar innan vi möttes av blinkande lampor och bilköer längs E4an, slår följe i bilkön som sakta rullar fram i vänsterfilen samtidigt som jag ser hur en bil passerar förbi hela kön i högerfilen – hinner utbrista ”men vilken jävla idiot…” varpå Jenny börjar asgarva – naturligtvis är det en DV-bil som passerar… Det visade sig att det varit en trafikolycka mellan en lastbil och en bil med hästtransport, ingen rolig syn vill jag lova… Vi stannade till vid olycksplatsen för att se om kollegan behövde assistans, men tur i oturen hade hästen tagit sig ur den välta transporten, tagit sig över vajerräcket, klarat trafiken i båda riktningar och stod i skogskanten på andra sidan vägen i princip helt oskadd – snacka om änglavakt! Vi fortsatte färden norrut och stannade till för en middag i farten på Frasses i Piteå. Väl framme i Boden var det i princip bara att packa in sig i logementet, bädda sängen och bygga ihop hundburen innan vi kröp i kojs. Tyvärr bjöd inte natten på allt för mycket sömn – hörselproppar är inte att underskatta på ett logement!

Lördagmorgon började tidigt, halv 6 var vi uppe och då hade jag inte fått många timmars sömn. Med tanke på att jag sov dåligt även natten mot fredagen så var det faktiskt lite halvtungt att kliva upp. Vi bjöds på frukost och sedan var det dags att köra igång. Alla papper i ordning och lottning av startordning – vi drog nr 7 av totalt 11st deltagare. Hanteringen avklarades först, råttan såg spöken i chipläsaren och anspänningen höll sedan i sig hela vägen, men han höll det åtminstone i balans. En hund åkte ut på hanteringen och en annan kom inte till start av någon anledning (?) vilket slutade med att vi fick gå patrullstigen  som sista hund före lunch. Patrulleringen vill jag helst utplåna ur mitt minne. Har alltid fått skäll för att jag går för fort – ja nu gick jag för långsamt. Taktik – vad är det? Om någon bara hade förklarat för mig att jag ska tänka mig patrullstigen på samma sätt som stigen längs en sökbana Skitsamma! Innan vi åkte pratade jag med Jenny och var orolig för att de som dömer inte tror på mig när jag säger att hunden markerar – men vad fan gör det när föraren själv inte litar på sin hund?! Vi hade en markering på vad jag såhär i efterhand antar var ljudet – problemet var bara att riktningen på markeringen var rakt fram i stigens riktning och så ”ska det ju inte vara” och det satte väldigt mycket griller i mitt huvud – men hundjäkeln har ju aldrig haft några blindmarkeringar tidigare och har väldigt tydliga sittande markeringar… Sen vet jag ju att jag har en hund med alldeles för mycket lydnad i och som inte ber om att få dra iväg om matte har sagt att vi ska gå, oavsett hur många kampstockar eller pipisar som flyger och far genom luften… Det ska bli spännande att kontrollera om min hund är precis så som jag tror att han är! För just detta scenario kan ni räkna med att jag ska kolla av och spexa till i sin yttersta spets! till exempel har jag klurat på om han kan skilja på ljudet mellan två olika figuranter och hur han i sådana fall väljer att göra… ja, spännande ska det bli i varje fall!!!

Nåja, vi patrullerar vidare, genom flertalet vinklingar, upp över stenhällar och jag inser att vi har bommat bort oss. Så alldeles i slutet så vänder vinden och vi får en finfin vindmarkering på fig. Det var den som räddade oss. Tack vare den fick vi en andra chans på en ny ljudfig sist på eftermiddagen. På andra-chansen-patrulleringen hann vi bara patrullera några meter innan hundskrället kastar sig ut i kopplet och gör sin sittmarkering, jag signalerar men blir beordrad att fortsätta patrullera – vilket vi gör. Vi patrullerar kanske ett tjugotal meter innan vi blir kommenderade halt. Då, pang ut och tydlig markering igen – jag fattar verkligen ingenting? men, såhär i efterhand – se ovanstående lydnadsteorier…Verkligen inget att eftersträva, men det är många situationer där jag måste få min hund mer olydig…

Råttan markerade fig på korrekt plats direkt, men fig ska inte ha börjat rört sig på den platsen. Både jag och Jenny (som stod på stigen) är dock övertygad om att han visste att gubben var där, men när han blev ”beordrad” att gå vidare och skita i det, så släppte han. Hade det inte varit för att Skandal bara nån vecka före certprovet markerade Jenny bara av att hon tog av sig mössan 75m ut så hade inte heller jag trott på det hela. Men men. Domarna var inte övertygade och jag kände mig rätt miserabel Eftersom de inte kunde vara säkra på att det inte var någon rörelse som råttan faktiskt hörde när han gjorde sin tydliga markering i början – fick vi ändå gå vidare till den stillasittande bevakningen. Men blä vilken känsla av att hänga på en mycket skör tråd

Den stillasittande bevakningen gick i Trångfors, till o med i det skogsområde där jag en gång för länge sedan lyckades tappa bort min tre dar gamla mobiltelefon Det var mycket störande ljud – biltrafik och mitt i allt kom tåget också. Nåja, det var skönt att se att råttan tog upp bägge ljuden fint och gjorde flera startförsök också, jag var mest bara orolig att domarna inte såg varken hunden eller när jag signalerade att vi hade markering… Men… ”Det var otroligt skönt att se att han markerade så tydligt, gjorde några dragförsök och jag tror till och med att han var den första hunden att markera ljudet…” Godkänd! Även om dagens tidigare plumpar gnagde inombords kunde jag lättat lämna över råttan till basen och sedan krypa i säng – den här natten med öronproppar i högsta hugg…

Söndagmorgonen bjöd på arla morgonstund vid 5.30 och då hade fröken Norberg redan varit vaken i nära en timme. Dock betydligt mer utsövd än föregående morgon Men det var inte bara jag som var utvilad – hämtade ut en liten kelpieprins från basen som var pigg som en mört, insåg genast att han måste ha sovit som just prinsar bör göra jajjemen – de hade lämnat honom i basen, han hade krypit in i sin bur och sedan hade inte nån sett till honom på heeeeeela natten – that’s my boy!

Efter en närmast katastrofal lördag så kände jag att spåret inte kändes så viktigt längre, faktum är att det hade känts rätt bra att faktiskt spåra bort sig – så att man hade fått göra om hela provet vid ett senare tillfälle.  Det var lång längtan, och det skulle bli spännande att gå ett långspår i okänd terräng, med okänd spårläggare och vara helt ensam med hunden i skogen – enda gången det har hänt tidigare var ju lägrespåret i Umeå! Patrulleringen började bra, han hade nosen med sig – vände upp och markerade en nedblåst snitsel, vi patrullerade vidare och han vindar in spåret. Han får jobba på och jag förstår själv att det är bakspår men låter honom försöka reda ut det hela – vill verkligen inte gå in och styra den här hunden även om det bara är för en gång… Vi hade fin sidvind och han går upp och jobbar i vinden istället för att koncentrera sig och få ner nosen i backen – vi har haft ganska stora problem med just detta, det brinner lite i skallen och han kan inte varva ner och koncentrera sig på uppgiften riktigt… Verkligen en nöt att knäcka. Nåväl, när vi blir vända kommer näsan ner direkt och kan varvar ned och koncentrerar sig, vi blir kommenderade halt och efter en stund får vi sela på och så iväg…

Spårarbetet var kungligt från början till slut! Inte en enda bom nånstans, jag blev nästan tårögd av prestationen. Noggrannt, koncentrerat, vänder upp och jobbar in i samtliga föremål, snyggt och noggrannt i vinklar, övergångar och trixande. Dubbelcheckade två 90gradersvinklar genom att göra snygga ringningar. Jag har faktiskt inget att anmärka på i spårarbetet! Annat än mattens dåliga kondition. Sista tredjedelen av spåret gick brant uppför, det gick tungt, och man fick passa fötterna för det var stora runda mossbeklädda stenar som ibland vickade till = snorhalt. Det var faktiskt så brant stigning att jag tvingades ta lite paus vid det tredje föremålet Men trots det kom vi runt på 35 minuter! Bådar gott inför högrestarten nästa år!!!

När vi väl kom över kanten till den ökända grusgropen möttes vi av självaste Anna & Björn, visste inte ens att de var på plats! Ett mycket härligt mottagande efter en bra spårprestation!!! Det var med glädje jag kunde visa upp samtliga föremål och med rätt spårnummer till och med Helgen i Boden avslutades och vi kunde bege oss hemåt inte allt för sent! Ännu ett mål är uppnått och nu är det bara till att smida nya planer för framtiden!

Vi har vänstervarvat igen!

Det har tydligen gått på dagen ett år sedan lillråttans utställningsdebut, och den gick ju bra, så varför ändra ett vinnande koncept?! I morse klev vi upp efter knappt 5h sömn för att bege oss mot Skellefteå BK och årets utställning. Som vanligt finfint väder, varmt och strålande sol. Årets domare var Kurt Nilsson, tydligen känd för att vara hård i sin bedömning (?) och gillar tydligen inte Grejaskogenhundar (?) Nåväl;

”Välformat huvud, välplacerade öron, bra uttryck, utmärkt hals,
utmärkta proportioner, utmärkt bröstparti, tillräckliga vinklar,
goda tassar, goda rörelser, utmärkt pälskvalitet”

Bkl: Excellent 1kk Ck 1 Bhkl Cert BIR

Då återstår bara frågan – vilka två domare till ska man lyckas lura för att få championatet i hamn?! Helge Lie kanske är ett hett tips, han försökte ju kasta ett Cert efter oss redan i fjol

Semestern är nästan över, har hunnit med 3v ledighet för att därefter jobba 4 dagar och nu har jag en vecka till med ledighet att se framemot. Planen var att ta pick o pack, fylla bilen med fyrbenta, tvåbenta och tältet för att bege sig mot jämtlandsfjällen och en 3 dagars tur längs jämtlandstriangeln. Naturligtvis visar YR att det över Sylarna kommer ösa ner från himlen just de dagarna vi hade tänkt vandra, eller vad sägs om 60mm första dagen?! Surt! Riktigt rackarns surt! Det är trevligt att vara i naturen och det är mysigt när det regnar MEN när allt är genomsurt blir det inte kul längre! I ett svagt ögonblick kändes det lockande att dra iväg till Värnamo och Bruks-SM istället som går nästa helg för att hejja på Mariah och Redo (visst är det imponerande att de startar sin 6e brukstävling någonsin på SM, den tredje starten i elitspår är på ett SM!!! Grymt!), men då blev just problemet det att SM är slut vid 16.00 på söndagen och jag börjar jobba måndagmorgon 08.00, bara sisådär en 100 mil norrut… Nä, vi får hålla alla tummar och tår vi har här hemifrån norr istället! Den norrländska fancluben!!

Vår träning har legat lite på is under sommaren, vi har spårat lite sporadiskt och kört lite bevakning lite sporadiskt. Skandal börjar kännas säker på spårupptagen, har spårat rackarns fint de senaste gångerna. Jag tror vi är ett vinnande koncept på spåren!! Även bevakningen har gått riktigt bra, framförallt den stillasittande dito. Senast patrullerade vi ca 500m och det gick fint, har dock varit svårare att få till vindövningar den här sommaren – det har varit väldigt stiltje på den fronten. Här uppe i distriktet skall det gå 2, eventuellt 3 certprov i höst. Vi får se vad som händer men det skulle vara skönt att få det avklarat så vi kan börja fokusera på högrelydnaden istället. Måste säga att hoppet mellan lägre och högre är stort; skall, ink m ställande, tungapport och framåtsändande, och därtill ett uppletande. Herrejisses vad vi har att träna på innan vi ens är i närheten av startklara!!! Antagligen blir det inte förrän nästa höst! Tråkigt men sant!

Näe, nu är det dags att packa undan och städa bort lite här hemma innan vi drar ut i spårskogen och sen drar vidare mot stan. Jag borde också slänga iväg en beställning på ett riktigt tjänstehundshalsband – Anna på www.minxdesign.se syr så grymt fina halsband!! jag menar, med riktig utrustning kommer man långt

So Long!!